Frunatmaken's Blog

joorå så att men – näe berätta

Ujja

Måhända inte Dressman är den mest prestigefyllda herrbutiken, så är det alldeles säkert. Det kan vara så att det inte är den hippaste heller. Men skjortor i bomull för 35 spänn styck, ja, vad vet jag men då känner jag ett behov att hamstra. När slipsarna kostar en tia och jag för min del inte ser någon skillnad på slipsar och slipsar känns det också som läge. Nu finns i huset 20 nya skjortor för fördelning mellan bonussonen som har en för vanlig storlek och därmed är gravt missgynnad när det gäller skjortor, lycklig ägare av tio slipsar får trösta. Maken och svärfar har samma storlek så de har alltså 18 skjortor att slåss om. Maken springer fortare och finns på plats så han får välja först. Till svärfar chansköpte jag tre par byxor också för en femtiolapp styck. Sen svärmor gick bort för tio år sen har där inte varit så mycket klädshopping så stämmer storleken är det ett välbehövligt tillskott.

Konstigt det där att så många män inte verkar vilja köpa kläder åt sig själva. I herrbutiker ser man ofta kvinnor med eller utan män att klä på och av i provrummet. Sällan ser jag herrar som handlar på det viset på damavdelningen. Lätt generad underklädsshoppare till jul, men när gav du din fru en blus sist? Kan det vara en kombination av att kvinnor är mer otacksamma att handla till. Vi är så vana att vi bedöms efter hur vi ser ut att vi vill ha koll på vad vi klär oss i själva. Kan det också vara så att män tvingats runt i butiker av först mamma och sen flickvän/fru som bestämt sagt vad de ska ha och inte att de helt glömt bort att titta och tycka själva? Kanske håller det på att ändra sig. Lilleman har egen smak. Han vet vad han vill ha och inte och han har blick för kläder, hans syster också men det är mer vanligt. Till honom fick jag mer följa med som plånbok än som smakråd när det begav sig. Man kan också fundera över vad det är som gör att det är så lätt att halka dit på detta styrande och ställande. Ibland skojjar jag till det och säger att maken är min egen Kendocka, som jag byter kläder på som jag tycker är kul och snyggt men där fastnar lustigheten i halsen för det är lätt gjort att göra som jag idag. Handla på honom kläder utan att han ens får vara med minsta lilla och tycka.

Kläder till svärfar ger inte på det sättet dåligt samvete. Han orkar inte knöla in sig i ett provrum och av och på med kläder. Den dystra verkligheten är sån att det får lov att bli lite som det blir av praktiska skäl, han är dock 85 och klädshopping kan vara påfrestande.

Kläder till stora barn är jag rätt tveksam till. Jag tror faktiskt att det är bra att lägga band på sig. Låta ungarna växa och välja själva. Känna efter lite vilka de är och vad de vill säga med sina kläder. Visst är man medbjuden kan man för all del säga att den färgen är snygg mot dina ögon eller att den byxan tyckte jag satt bättre, men med en viss försiktighet. Ibland kanske man måste förklara lite koder som den gången Humlan 12 och hennes bästis köpte jättesöta linnen fast med en Playboybunny på. Jag sa inte nej, jag sa inte gå och byt men jag förklarade vad alla män såg, själva ursymbolen för utvikningsbruden. De funderade en stund och dagen efter var linnena bytta. För dem var det en söt glittrig kanin inte en symbol. Lite sådan ”hjälp” kan man få bistå med ibland men grunden, Vem är jag vad vill jag säga med hur jag ser ut? det måste man få välja själv och då måste man någonstans börja träna.

Kläder uttrycker personlighet, det säger något om vem du är, eller vem din flickvän/fru/mamma är. Hmmm.

10 kommentarer

  1. Gun

    Jag köper aldrig kläder åt min man, annat än om jag ser något fint och vill ge honom en present. Han fixar det själv, som tur är, jag har problem nog att hitta kläder åt mig själv. Han har köpt ett plagg åt mig en gång, efter att jag skickat honom att köpa nåt till en fest. (Modigt av mig va?) Han kom hem med en jättefin tunika som fortfarande är jättefin fast det var runt tio år sedan. Jag var mycket imponerad!

  2. Jag köper kläder till min man, han tycker inte det är kul. jag älskar att shoppa.

  3. Inte lätt det där med karar å kläder… skett dock en förändring i yngre generationen där killar gillar att testa kläder. Men min far tex tror jag aldrig köpt egna kläder (ev nån kostym med mor med) annars så köper mor hem mot kvitto… men farsgubben han e nöjd med det han får så länge tröjan/skjortan inte e för liten

  4. Älsklingen insåg sitt behov av byxor och sa själv att han nog måste iväg…. Men idag hade han inte orken…. Så den som inga byxor har den får gå med…..

  5. Mia

    Jag är nog ganska ovanlig men jag tror aldrig, eller i vart fall väldigt sällan, var med min f.d sambo när han handlade kläder. Han hade fler klädesplagg än vad jag hade. Vi var sambo i 23 år så det var inget tillfälligt. Skönt tyckte jag att han skötte sitt och jag mitt på den fronten…

    Sönerna är vuxna och klarar sina klädköp själva. Jag kan ge dem presentkort men aldrig kläder numer… skulle inte vara lönt, tror jag…

  6. Den enda jag handlar till är min mamma, hon kommer inte iväg så ofta som en kvinna behöver komma iväg.

    Maken, inte en chans att köpa till honom, han vill ha exakt det han vill ha och får han inte exakt det då är han hellre utan. Jag gav upp för länge sedan.

    Äldsta sonen….tar nog efter faderskapet, det shoppas inte alltför ofta men desto ”finare” när det beger sig.

    Yngsta sonen mer medgörlig nuförtiden, vill rentav handla någon enstaka gång på eget initiativ men här är det bara svart, kedjor och Heavy Metal som gäller och en och annan döskalle.

    Dottern älskar att shoppa och lång och smal klär allt henne, men hon har sin egen sportiga jeansstil, så alla underbara klänningar uteblir om hon inte får välja själv och ha Converse och jeansjacka till.

  7. Jag har lite som du, lite olika varienter på kläd-konsumenter.
    Min man blir hopplöst tveksam och ser helst att jag handlar åt honom. Det blir lite tokigt när ingen av oss vuxna i familjen direkt gillar att köpa just kläder.
    Bra och tänkvärt inlägg.
    SV: Ruskigt bra svar angående ”bitterfitta”. TACK!

  8. Det är riktigt jobbigt att handla kläder till lillebror och pappa, de verkar aldrig nöja men när man åker med dem då går de inte heller. De är ett under att de ens en gång har kläder så jobbiga som de är!

  9. Min förra man fick jag handla åt och nu när han är ensam har barnen tagit över den sysslan?
    Dessutom använder han aldrig saker förens året efter…inte undra på att jag bytte karl!
    Den nuvarande maken handlar själv inte ofta men han gör sina inslag i shopping när han får lust.

  10. Mannen är så kräsen så jag törs inte köpa något till honom. Han köper själv. Jag följer med som smakråd och bollplank, men valet är hans eget. Mannen är mer för att köpa med hög kvalitet och några få plagg medan jag köper mer billigt, roligt och kortsiktigt till mig själv.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: