Frunatmaken's Blog

joorå så att men – näe berätta

På sjuttiotalet var socker inte lika skadligt

Härom kvällen regnade det. Jag vet inte riktigt varför men det påminde om barndomen. Regn men ganska varmt. Den där rastlösa, slöa och uttråkade känslan som man känner igen så väl uppstod. Jag kom att tänka på min mamma. Det gör jag rätt ofta. Min mamma dog 1979 när jag var 17. Alldeles för tidigt. Hon borde fått träffa sina underbara barnbarn. Hon och Humlan som har så många likheter. Lilleman som trots att han är så lik sin pappa också är så förbaskat lik sin morfar och morbror, det är märkligt för hans pappa och hans morfar har inga likheter just. En bild på min pappa när han är 16 ser så Lillemansk ut att man nästan blir full i skratt.

Det här med kyrkogårdar är inte riktigt min grej. Jag är dålig på att besöka graven. Jag kan tycka om vackra kyrkogårdar i allmänhet. I Prag finns en där jag skulle kunna sitta en hel dag till exempel. Det är bara det att där min mammas gravplats är där är inte hon. Inte finns hon närmare i tanken för mig där. Min mamma finns med i vardagens tankar, alla sorters tankar. Tankar kring mode, politik, folk och folkvett. Ni förstår kanske hur jag menar. Mamma och jag kunde sitta på bussen, få syn på samma hatt, titta på varandra och lite försynt skratta oss fördärvade utan ett ord.

Min barndomssomrar var långa vistelser hos mormor och morfar. Morfar axelbred skogsarbetare med fingrar så grova att den sortens händer inte finns längre. Mormor med hår som en maskrosboll som visade mig och kusinerna så mycket. Jag har provat att handmjölka, jag har gjort vispar, allehanda slöjdade vardagsföremål, jag har fått dra de små timmerstockarna med sax, jag har kört timmerlass, färgat garn. En del var fortfarande deras vardag men mycket var för att mormor ville att vi skulle veta hur saker hänger ihop. Hur ull blir tyg, gjort hela vägen med handkraft. Hur smör blir ända från gräset och vilket kånkade och slit det är innan man har smör i kärnan.

Vilken lång inledning det blev. Då på sjuttiotalet innan socker var så skadligt bakade mormor Kajsabröd. Det gjorde jag i går kväll efter att fått tag på en moster på Facebook. Internet är en bra uppfinning. Nu är frysen full med bröd av det mest mormoriga slag. Inget för de sunda men för er andra.

1 pkt rågsikt
1 pkt farinsocker
1 pkt jäst
1 tsk salt
1 liter mjölk (obs uppdaterat, tack uppmärksamma läsare!)

Behandla som vilken deg som helst. 175 gr

Receptet i hanteringsdelen är inte så exakt men har man bakat matbröd en gång så hänger man med ändå tror jag. Smör, ost och ett glas kall mjölk till, men det förstod ni själva eller?

27 kommentarer

  1. Jag tycker det är fridfullt på kyrkogården men jag behöver inte heller någon gravplats att gå till för att tänka på dom personer som gått bort.

  2. Jag känner ett stort lugn på kyrkogårdar och i kyrkor. Jag har en sagolikt vacker kyrkogård där jag bor

  3. 1. Hoppas att det ynkliga växthuset är ett minne blott. Håller med: rester av påbörjade projet är frusterande.
    2. Bara slöa – hallå det är ju det bästa som finns. Är världsmäastare på det.
    3. Vilken härlig uppväxt du har haft. Bevara det i minnet (= bloggen). Sådana syssslor kan ungarna idag inte ens stava till.

  4. oj vad mycket socker säger en typ 1-diabetiker
    kramar

    • Som sagt inget för de sunda, vi andra tycker också att det är i sötaste laget men tänker att jag inte ätit det på 15-20 år så håller jag mig till den intervallen ska det nog funka.

  5. Jag besöker gärna kyrkogården där min pappa är begravd. Men jag kan också besöka andra kyrkogårdar. Sedan kan jag lika bra minnas honom på andra platser. Tillsammans med familjen, i vår sommarstuga och så…

    Ja, varför var socker ofarligt förr? Jag tror att någon överdriver sockerfaran på tok för mycket.

  6. Inget degspad?

    Kyrkogårdar är favoritplatser för mig, men inte för att där nödvändigtvis finns någon närhet till den vars namn står på stenen, utan snarare för lugnet och de kulturella yttringarna.

    • Tack Anne, nu är mjölklitern tillagd.

      • Det var väl det jag tänkte; svårt att få ihop en deg utan degspad.. 🙂

  7. ”Sockerfaran” ligger nog idag i det överskott som finns. Sockret överkonsumeras ofta även av den som avstår läsk, godis, bakverk. Egentligen ska man tala om korta kolhydratkedjor. Problemet vid överkonsumtion ligger i att kroppen får svårt att snabbt hantera ett högt intag och i stället lagras det som fett kring buken, med alla de konsekvenser det har. Jag skulle tro att förr förbrände man det socker man fick i sig och man fick inte i sig mer än det man förbrände för man satt inte i en bil och kuskade eller satt vid ett skrivbord när man jobbade. Muskler som inte används blir insulinresistenta och därmed lagras inte energin där den borde.

    Läs min ”Bibel” Hjärnkoll på vikten, i den får man helhet klar för sig på ett vetenskapligt vis utan en massa fetdoktorer och Dahlströmskt dravvel.

  8. Gun

    Åh vad gott! Man kanske kan minska på sockret om man vill? Gör man limpor? Eller vad man vill kanske? Härliga minnen du delar med dig av.

    • Det kan man säkert men då blir det något annat. Säkert gott det med. Limpor gjorde mormor och jag med igår. Jag bakade osötat fullkornsbröd också om någon undrar.

  9. Sv. Jo, och så var det det där med sittskor… Jag har något knas i ena foten att jag inte kan gå särskilt många steg i sittskor över huvudtaget. Kanske knde jag bara sätta på mig dem när jag väl satt mig där jag tänkt sitta?

    • Du ska sitta och se snygg ut. Familjen ska springa runt och serva. Drinkar, läsning, praliner … Vill dottern ha dig snygg får hon springa mest.

      • Det där ska jag tala om för henne!!! 🙂

  10. Min mamma dog också för tidigt. Men hon hann se två av sina barnbarn i alla fall. Hon är med mig på olika sätt varje dag, lilla mamma.

  11. Åh, det låter som min farmors bröd, tjocka goda brödkakor :O)

  12. Låter som ett bra recept 🙂 Det var mycket som inte var farligt på 70-talet. Ahh, vilka minnen.

  13. Det där var vackert. Att ha sin mamma med sig i tanken, mitt i vardagen.
    För man blir aldrig för stor för Mamma. ❤

    Jag blir både glad och ledsen av din fina text. Berörd.

  14. Mmm…fint. Det finns en kyrkogård i Prag där gravstenarna är tätt tätt placerade kring varandra och där små handplockade stenar är ligger ovanpå gravstenarna. Där satt jag och bara ”var” i flera timmar en gång för flera år sen. Tror det var en judisk kyrkogård men jag kan ha fel.

    Ikväll ska jag baka ditt bröd!

    • Akta dig för sockerchocken. Jag tror också att du är på judiska kyrkogården. Där lägger man små stenar på gravarna. Min är en där Vaclav Havels första fru ligger bland andra. Där i dess utkanter är det nästan som en djungel. Det i kombination med för mina ögon riktigt fula plastblommor gör den magisk.

  15. Jag älskar att besöka både kyrkor och kyrkogårdar, men precis som du behöver jag inte dessa platser för att minnas personer som inte finns med mig längre.
    Platserna är helt enkelt fina och fridfulla…

  16. Ja… du.. jag var 16 när min mamma dog och kan bara hålla med dej..alldeles för tidigt!!! Men då är det ganska skönt att ha sina egna barn..att kunna se likheter..tänka att de har åtminstone MIg kvar… även om de kanske inte alltid uppskattar det.. hi hi hi hi
    Socker… minns en helg när mamma köpt hem Coca Cola.. WOW…. man får inte glömma att det var en 75 cl flaska….inte ens en liter och den skulle räcka till oss alla fyra… hjälp… Godis… när Raider kom så köpte mamma hem två sådana… det blev sammanlagt 4 choklad.. ett till mig, ett till syster och sen fick mamma och pappa vars ett….
    Hm… socker var nog farligt men man åt inte dne mängden som man äter idag.

    Ang skrikiga barn… ja… agera..säger jag… föräldrar AGERA…det är ok..det är tom er uppgift att visa barnen vad man ska och inte ska göra.. vad är ok och inte… AGERA.
    Kram på dej

  17. Det var ett härligt inlägg med glimtar från din uppväxt och känslor runt om. Vilken tur att din mormor var så där smart att hon förstod att barn behöver förstå sammanhang. Min mamma finns ännu i livet och vår dotter är väldigt lik hennes sämre sidor … konstigt det där att vissa saker ärvs så tydligt. Dottern har självklart även massor av goda sidor … som om jag behövde skriva det?
    Kyrkogårdar har jag svårt för, visst de är så vackra och rofyllda att jag bara gråter och då går ju det fina bort. Vi har farmor och farfars gravar vi åker till några gånger om året och jag blir lika ledsen varje gång fast det är makens föräldrar … mina anhöriga ligger i minneslund och jag har aldrig varit till deras lundar. Kanske lika bra det, sjutton vet hur mycket jag skulle böla där?

  18. Vilket fint inlägg! Visst är det så att de man älskar finns med en i vardagen, fast de dör. Minnena blir så dyrbara och saknaden finns kvar fast åren går, även om den med tiden gör allt mindre ont.
    Jag besöker inte gravarna särskilt ofta, men inom mig kan jag höra deras röster (pappas, svärmors och mormors) när jag vill och glädjen över att ha fått ta del av dessa människors kärlek och klokskap ligger djupt inbäddad i mitt hjärta. Kram!!

  19. Ledsamt att Du förlorade Din mamma så tidigt! Det måste kännas orättvist på något sätt. Jag förstår nu, efter att min mamma nyss gått bort, att en mamma saknar man hela livet på något sätt. Hon finns alltid med ändå, fast hon inte är fysiskt närvarande.

    Kyrkogårdar gillar jag, de är ofta vackra och gravstenar är dessutom ofta berörande. De kan vittna om djup tragik men ibland vara dråpliga, till och med med felstavningar o felskrivningar.

  20. Mia

    Oavsett om man är troende eller ej så är kyrkor och kyrkogårdar en stor del i vårt kulturarv, tycker jag.

    Min mamma har varit död i 25 år, nu för endast några nätter sedan är första gången jag har drömt om henne sedan dess… och i drömmen levde hon och min Far var sjuklig. Min Far lever idag och klarar sig till stor del ensam i eget boende, 93 år gammal.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: