Gårdagens insikt
I går riktigt insåg jag att jag gör på ett sätt som jag inte tror att jag gör med kopplet om jag inte medvetet tänker på vad jag gör. Visst är det lite spännande att försöka iaktta sig själv ibland och liksom försöka se ordentligt. Att inte köpa den egna lite finare bilden av vem man är. Att inte köpa att man alltigenom är den man vill vara utan titta på sig mer objektivt och kritiskt.
Nu skulle faktiskt inte det här bli ett i raden av alla hundinlägg. Han har bara under några dagar illustrerat fenomenet. Man vill att man gör på ett sätt, man tror att man gör på ett sätt och inser att ”icke sa nicke”, minsann gör jag inte precis tvärtom i verkliga verkligheten. Det praktiska med en hund är att han lever här och nu. Gjorde jag tokigt i går men rätt idag så svarar han på en gång. Gårdagen är om inte alldeles glömd i alla lägen så bara det som gällde då. Med andra människor är det lätt att vi får traska runt och vara den vi var igår även om vi lärt om.
Så här i småstaden blir det extra synligt. Det finns en tendens till att tvinga människor kvar i den fålla där de var. I den lite större hålan kan man enklare byta gäng om man inser att man växt iväg åt ett annat håll. Vi har våra roller och vi har förväntningar på varandra. Visst vore det intressant att veta vilka vi skulle vara om vi kunde vara oss själva mer förutsättningslöst. Om den gapiga grabben från lågstadiet tilläts vara en tyst bokmal några år senare. Kanske är det ett dåligt exempel men ni förstår nog ändå. Tänk om vi människor var lika snabba som jycken i samspelet. Igår var igår, idag är idag. Du är ny, jag gör på nytt sätt. Så spännande det skulle vara att få upptäcka en massa nytt hos sina medmänniskor om vi både var mer tillåtande och dessutom lite modigare.
Någon funderade i en kommentar för ett tag sedan hur hunden och katten går ihop. Hela sommaren är katten mest ute så att få just de djur som bor här på samma bild skulle kräva att man var snabbare. Humlan har lyckats hemma hos dem där katterna där som är frusna av sig upptäckt att hunden är en utmärkt värmekälla.
- Publicerat i: Blandade tankar ♦ Hund ♦ Katt ♦ Småstad
Frunatmaken's Blog 
Jag tycker inte det är ett dåligt exempel, utan tvärtom ett typiskt exempel på det du säger. Det är extra svårt för barn att byta roll, gäng eller vad det nu kan vara, även om de skulle vilja. Ofta är föräldrar emot att dela på klasser och flytta på barn, när det ibland (ganska ofta) egentligen är just det som behövs. Alla får en ny chans. Nu svävade jag iväg lite från ämnet…
Jag tycker det var just det som egentligen var ämnet även om jag svävade en del runt det. Hur kan man lättare se sig och andra och tillåta/s att byta roll, handlingssätt osv.
Din text får mig att tänka på svenskar på charter… där om någonstans släpper väl folk på sina gamla invanda roller….. 🙂
Man ska nog inte vara så rädd för förändringar helt enkelt, vilket är lättare sagt än gjort förstås. Och så ska man inte vara så snar att döma andras handlande… Att som vuxen leva med ett barnasinne, eller så som djur, det är visserligen få förunnat, men en stor fördel. Och att man absolut inte är långsint, för det vinner ingen på, inte ens man själv.
Nu var det kanske jag som svävade helt från ämnet, men…
Han är iaf otroligt söt, vovvsingen 🙂
håller med Sara-Glitterögon 🙂
kramar
Jag tror att det är oerhört nyttig att granska den finare bild av sig själv som man bär omkring.
oj vad bra du beskriver de tankar som jag ofta har … eftersom jag har så många ”olika” vänner … med så många ”olika” livsstilar och åsikter och till och med med ”olika” grundvärderingar.
Vem är jag själv. Vilken av alla ”roller” om än de alla är sanna är jag mest. Kan man fråga sig.
Jag tror nog ändå att alla mina vänner skulle känna igen mig var jag än ”påträffades” så att säga. Men så har jag kommit en bra bit på vägen också … och har ”genomskådat” mig själv allt som oftast.
Kramar!
Sv: nog är det en riktig svamp alltid – alldeles rödlysande var de
Det där är väldigt sant. Man ser helst den bättre varianten av sig själv och blundar för sämre bra saker. Och hundar kan vara bra på att visa oss saker 🙂
Så tänkvärt! Jag skulle gärna vilja få visa att jag har flera ”kläder” för många som fått för sig att jag äger endast de som de tror sig ha sett mig i – och drar slutsatser därav!
🙂
Vad söta de är när de myser i samma låda…
Hmm jag kan ibland bli lite avundsjuk på hundars absoluta sociala samspel, jag menar nu den mer distinkta snabbheten mer än just det fysiska beteendet att nosa varandra i rumpan! ;-))
klart man hellre ser en fantasibild av sig själv än verklig´heten. tyvärr brukar verklighheten hinna ikapp