Frunatmaken's Blog

joorå så att men – näe berätta

”Varför berättade ingen om riskerna?”

Jag sitter och går igång efter en artikel i DN Söndag om bröstförstoringar. Nu ska man inte döma efter vad som sägs vare sig på radio, i TV eller vad som står i en artikel. Jag är mer generellt igång. ”Varför berättade ingen om riskerna?” Jag undrar mer hur kan man undgå att höra om riskerna? Jag som aldrig ens tänkt tanken på att förstora mina bröst har läst, jag vet inte hur många, artiklar om riskerna. Jag har sett braskande löpsedlar, jag har läst kvällspressens plastikmissarreportage och jag har läst om enkla rutinoperationer av allehanda slag som gått snett och fått förödande konsekvenser. Att det en bit ner i artikeln berättas om hur den nära anhöriga som är läkare också varnat innan gör det än mer obegripligt.

Frågan varför vi har ett samhälle där utseende är så viktigt att vi är beredda att utsätta oss för riskerna är mer relevant. Frågan om varför man i ett förhållande inte kör klackarna i backen och säger att det där är boobisar jag gillar och som jag blivit kär i tillsammans med resten av dig, låt dem vara, känns också närmare till hands. Sen är det naturligtvis så att min kropp är min, annat menar jag inte och därmed är avgörande också mitt om huruvida det ska göras något åt den.

Jag har i och för sig också gjort ett ”skönhetsingrepp”. Med plast har min gigantiska glugg mellan framtänderna byggts igen. Detta ett av mina lika gigantiska komplex under framförallt min tonårs tid. När jag såg i en spegel såg jag bara gluggen. Maken som kände mig då också under dessa tonår han hade aldrig reflekterat över gluggen utan blev väldigt häpen när jag sa det. Inte hade han sett det inte. Missförstå mig nu inte. Jag kan gilla att leka med smink och kläder (även om det med tilltagande medelåldersfetma blir mindre och mindre kul med kläder). Jag bryr mig visst om hur både jag och andra ser ut. Inte på värsta viset men jag skulle ljuga om jag sa att det var en helt ovidkommande sak i hur jag bedömer människor jag inte känner. Jag som alla andra tittar och drar slutsatser. Säckiga mjukisbyxor och foppatofflor i kombination med fett oklipp hår på affären ger mig ett helt annat intryck än kjol, fixad frisyr och klackeskor. Stora avvikelser från ”normalutseendet” noterar jag också. Jag är människa, jag tittar. Jag gissar att det sitter djupt detta att man tittar och bedömer. Är detta ett hot mot min stenåldersgrotta eller är det en vän. Med dåligt utvecklat luktsinne är det synintrycket vi har att gå på för den första bedömningen.

Visst, jag förstår att ibland kan man vilja göra något åt det som stör. Hissa, förstora, förminska, snörpa till men kan man på allvar säga att man inte vet att det innebär risker? Är det inte i själva verket så att vi tänker att den där misslyckade procenten är någon annan, någon jag inte känner? Det var egentligen bara det jag ville ha sagt. Kanske har ingen annan sett det du har komplex för för de har fullt upp med sin egna glugg mellan framtänderna eller de egna säckiga boobisarna och säg inte att du inte visste, för visst vet vi det, även om vi tror att det bara kan drabba någon annan de där riskerna.

17 kommentarer

  1. LemonDrop

    Självklart känner vi till riskerna, men vi sticker huvudet i sanden av nervositet inför vårt eget eventuella ingrepp. Och när det väl går fel vill ju ingen framstå som en idiot, utan då kan man skylla på att ”ingen har berättat om riskerna”.

    Jag har själv gjort en bukplastik där det blev en del dramatik vid operationen, men som ändå redde upp sig till slut. Och jag gör aldrig om det …

  2. Alla ingrepp medför risker, det kan väl var och en av oss lätt räkna ut själva även om man naturligtvis garanterat borde bli upplyst om det av sjukvården!!!!
    Men så kommer väl kanske dom där våra önske- tankar: ”dethänderintemig” ”detgårnogbra!
    Hoppas på ett bra 2011 utan ingrepp! KRAM!

    God fortsättning!

    • Men om man då väljer att åka till Polen som i det här fallet borde man då inte kunna räkna ut att det blir svårare att ta till sig informationen man får. I bästa fall ska läkare och patient tala på engelska ett språk som ingen av dem har som modersmål. Själv har jag trots att jag vet att det vore billigare avstått att åka till Estland med mina tänder just av språkliga skäl. Jag vill vara säker på att jag och den som behandlar mig inte bara tror att vi förstår varandra utan att vi faktiskt gör det. Jag tror inte att ester är sämre tandläkare men min estniska är minst sagt usel.

  3. irrhönan

    Det där är en j*kla konstig tendens i dagens samhälle.
    Många stoppar huvudet under armen, kör hårt, och sen – när det går åt skogen – letar man en syndabock och skriker och gapar om att ”ingen har berättat för mig om riskerna!”

    Jag ser det dagligen i mitt jobb, och jag är väldigt, väldigt trött på det.
    Nu blev jag inspirerad att skriva om det också 🙂

  4. Håller med dig, jag med min enorma mage, fula hud på armar och … en massa annat som jag tyckte i tonåren och som jag sedan tyckt varit nonsens. Ingen såg de defekter jag hade för jag hade inga! (ser man på bilder av sig själv bara några år bakåt i tiden så undrar man hur det och det kunde varit ett problem … nu däremot … ja, så tänker vi väl. I nuet skapar man väl alltid ngt annat att vara missnöjd med?).

    Nej, hoppas mina barn fortsätter vara skeptiska mot operationer för det är DE som jag är rädd om.

    Önskar dig en fin fortsättning på det nya året!
    🙂

  5. TT

    Det mest tragiska i allt är att man inte tycker man är värd något om man inte är perfekt!
    Vår idealbild är så sabla förvriden att folk blir förblindade, tror jag alltså, man vet riskerna men väljer att blunda och sen hojtar man och verkar ovetande om det går fel.
    Jag är glad att jag inte är ung idag och att mina barn är nöjda med det dom har fötts med.

  6. Vill vi inte alltid att någon annan ska fixa det åt oss vad som än går fel även fast vi har oss själv att skylla. Ingen vill ta sitt eget ansvar. Vi står inte ut med att det finns lägen där det är ingens fel…det måste alltid gå att skylla på någon annan…inte på mig. Vi vill ha hjälp av UD när vi ingen reseförsäkring har, vi vill ha hjälp när vi sitter fast i en bilkö på grund av dåligt väder och olycka, på en gång (av vem vet vi inte men någons ansvar borde det vara), vi vill ha hjälp av svenska staten när vi blivit felbehandlade av sjukvården utomlands….listan kan göras lång.

    Sen har vi alltid varit missnöjda med utseendet genom tiderna. Det är nog varken bättre eller sämre nu än på Gustav Wasas tid. Sätten att göra om sig är annorlunda. Och idag när nästan alla har pengar är det fler som kan unna sig lyxen att tänka på sitt utseende. Om det nu är ett plus?

  7. Nog är det skrämmande! Alla operationer innebär risker och ingen vid sina sinnens fulla bruk kan väl hävda att de inte var medveten om det.
    Själv blir jag mer och mer kräkfärdig på ytlighetsfixeringen i samhället. Blev nog betydligt trevligare om alla lade ner samma krut på att växa på insidan som att fernissa utsidan.
    En riktigt God Fortsättning önskar jag dig! 🙂

  8. Alla operativa ingrepp innebär en risk, självvalda plastikkirurgiska operationer, thoraxkirurgi och kejsarsnitt. Kanske tror man att bara för att man väljer att lägga sig under kniven och inte gör det på grund av sjukdom att riskerna därmed är eliminerade, man är bara fokuserad på resultatet.

    Måttlig mängd ytlighet kanske vi alla skulle må bra av, så man inte sunkar ner sig hur mycket som helst, men förutsatt att inte dina upplevda defekter påverkar din hälsa (psykisk eller fysisk) så tycker jag nog att elektiv plastikkirurgi är en sorg för vårt samhälle. Men, från att ha haft ett definitivt ”aldrig” som svar på om jag skulle göra det, har jag gått till ett ”jag vet inte”. Och om avlägsnande av missprydande hudförändringar är att klassas som plastikkirurgi, jag då är jag definitivt kandidat.

  9. Jo det är skrämmande att de som operarar sig ”vackrare” som de tycker själva … blundar för riskerna. För har du och jag och många med oss inte kunnat undgå att läsa och höra om att det finns sådana och att den enklaste operation innebär en viss risk … då är man en sån där struts … verkligen … som stoppar huvudet i sanden.
    Vi har en öppen debatt i familjen om detta och ingen av tonårsbarnbarnen tycker att man behöver se ut på ett alldeles visst sätt, ha en viss BH-storlek eller plutande mun … ännu så länge. Och att vår drottning snart ser ut som Michael Jackson gör ju inte saken bättre. En kvinna som var så vacker och kunde ha åldrats lika vacker ser nu ut att bära en ”mask” så stelopererad är hon. Tragiskt.

    Kram!

  10. Alla operationer innebär en risk. Förstår en vuxen människa inte det så är det något som är fel. Men det största felet är nog att vi inte kan duga som vi är…

  11. Vi har nog alla komplex för våra kroppar på ena eller andra viset. Tyvärr. Men att inte veta att det är en risk med att operera sig? Ja… Då har man nog inte alla besticken i lådan…

  12. Egentligen tycker jag att allt som förändrar vår yttre människa är helt fel och onödigt. Vi måste lära våra ungar att det inte är så viktigt hur vi ser ut utan mera hur vi är. Men detta är inte så enkelt. Reklarfinansierad sk information bara väller ut hur vi skall vara och vänder sig inte bara till det kommande släktet utan även till oss som varit med ett tag. Är uppfostrad med onödigheten i det yttre utseendet, dvs att jämt tänka på detta med att ha ansiktet med sig i väskan osv. Ungefär som att saker kan vara ett opium för folket fast sett ur ett allmänpolitiskt perspektiv.

  13. Ett mycket, mycket väl skrivit inlägg F!!!
    Personligen tycker jag att alla kirurgiska ingrepp betyder en risk. Att frivilligt utsätta sig för den risken p g a utseendefixering är i mina ögen sjukt. Att vårt samhälle uppenbarligen inte värderar inre värden utan endast det yttre är skrämmande.
    Det viktigaste är att man är nöjd med sig själv – att ta bort din glugg, ja det hade jag också gjort, utan tvekan, men att förstora tuttarna, förkorta näsan etc. är rentav löjligt, speciellt med tanke på – precis som du säger – att inte ens de närmaste lägger märke till ”att det är nå’t fel”.
    Det konstiga är att det finns många ”skräckhistorier” om män som går igenom ”försnyggningsprocesser”. Är dom smartare kanske, bryr dom dig mindre eller…
    Är det ”kvinnoidealen” som spökar, för i så fall förvånar det mig inte ett dugg. För kvinnor ser jag rivaler i varenda medsyster, så reagerar inte killar.

  14. ullebengtsson

    Att åka till Polen och låta någon karva och sedan vara upprörd för att ingen informerat om riskerna – det är helt bortom alla ord.

  15. Fast jag måste prostestera lite. Jag tillhör en av dem som gjort en bröstförstoring för 6 år sedan. Inte för att jag led av dålig självkänsla eller skämdes för mitt utseende utan därför att jag i stort sett saknade bröstvävnad. Det blev oerhört svårt att inhandla kläder. Klänningar var inte att tänka på då rumpan tydligen tagit all fettvävnad från överkroppen… Att dra strl 34 upptill och 40 nertill är inte en helt enkel kombination.
    Ibland handlar det inte om att duga eller inte duga utan det har rent praktiska orsaker. Och nej, jag är varken lyckligare eller olyckligare med mina nya bröst (som folk inte ens ser är onaturliga) men jag har lättare att klä mig numera.

Trackbackar

  1. Om att stoppa huvudet under armen och köra hårt | Kackla går ju

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: