Frunatmaken's Blog

joorå så att men – näe berätta

Musikutmaning – dag 7

Många sådana har jag redan lagt ut speciellt om man ska räkna alla bloggår. Celeste Aida, har jag nog aldrig lagt upp så jag tar den. Sommaren då Humlan befann sig i den där fantastiska åldern då man bär all världens skam på sina axlar, hon var tolv och skulle fylla tretton och allt var pinsamt. Jag, min bror och mina barn for till Italien för att hälsa på släkt. Tur som vi hade fanns det biljetter kvar till den lokala kulturföreningens resa till Verona och Arenan där Aida skulle framföras. Sagt och gjort vi tog biljetterna och iväg for vi i buss.

I bussen framförde den lokale musikläraren detta stycket i höggradigt rasslig högtalaranläggning. Han sjöng bra men anläggningen var som sagt inte anpassad för opera. Mannen i fråga påminde en del om Luciano Pavarotti i alla fall när det kom till kroppsbyggnad. Humlan skämdes. Jag vet inte vilket som var värst, att karlen i hennes tycke var pinsam eller att vi pinsamt nog gillade det.

Väl framme var det fyrtio grader varmt. Flaggorna långt uppe på kanten rörde sig inte i brisen, mest för att det fanns en uppenbar brist på bris. I Arenan var där en skållhet gryta. Framför oss satt en finsk familj och storknade trots att de borde vara vana vid bastuvärme. I pausen gick de, sjöblöta av svett. Åtskilligt med vätska gick åt trots min släktings besked tidigare under hela besöket att man inte ska dricka så mycket vatten när det är hett utan ”äta frukt som är bra för osmosen”. Ingen frukt fanns så det fick bli vatten.

Då har ni scenen klar för er?! Att då den lille gossen (tio år vid tillfället) Lilleman satt knäpp tyst och bara tog in var märkligt att se. Opera för en tioårig gosse, det hade inte känts som en given succé men det var det. Det blev kanske inte så att han springer ner operasalongerna men visst lyssnar han på det också och visst har jag hört honom entusiastiskt redogöra för föreställningar han sett utan ”moderkakan”.

Så var där en del bilåkande också. En tur till Cinque Terre och Pisa. Pisa där Lilleman som inte uppfattat vart vi var på väg blev stående med hakan vid knäna när han såg det lutande tornet. Det var så uppenbart att han inte riktigt trott att det fanns annat än i serietidningar och så. Jag gissar att sfinxen hade haft samma effekt och hade vi åkt för att se den hade han säkert tittat efter Asterix. I bilen vankades det Taube, Taube och så mer Taube.

1 kommentar

  1. Vilken härlig historia. Såg en del opera när jag gick på gymnasiet, man gick ju in för halva priset 😀 Men sen har det varit dåligt av det sorten…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: