Frunatmaken's Blog

joorå så att men – näe berätta

Eftertanke

Igår kväll när jag just ätit middag hos lillebrorsfamiljen och skjutsade Lilleman till hans kompis, mätt av thaimat och ”jämtgobban’ (traktens jordgubbar, som mognar sent och smakar mer än det mesta), då kändes det inte aktuellt att tänka på frukost. Nu i pappas lägehet känns det som jag borde tänkt på det.

Här finns också plats för andra eftertankar. Vi plockade och sorterade en del igår. Vi ska sortera mer idag. Trots att pappa verkligen inte var en man som var för saker och prylar finns här åtskilligt. Fyra Billybokhyllor med böcker. Ett livs alla fådda prydnadssaker, slipsar i alla modeller och färger, tavlor i massor, vanliga möbler, kläder för alla eventualiteter och en hop väskor, ryggsäckar och necessärer. En hel del ska kastas, en hel del ska till Kupan men mycket är det känslor med. Mycket är vackert, många av böckerna är sådana vi vill ha.

Vi har att göra ett tag. Förmodligen är den snart såld lägenheten och vi får en deadline. Lillebrorsfamiljen far till Colombia och det sätter också en gräns.

Lite frukost innan dagens ”tagtagande” hade sannerligen inte varit fel.

Annonser

6 kommentarer

  1. Ja, om inte vi får bättre ordning så avundas jag inte den som ska rota och styra upp efter oss inte.

  2. Jobbigt att behöva gå igenom sådant men säkert oxå bra. Det gör att du bearbetar det hela så man verkligen sörjer. Ha det gött!

  3. Det finns en skön känsla med att gå igenom en älskad anhörigs prylar. Visst är det svårt men också väldigt skönt. Det ger tillfälle till tankar och ibland också samtal, om sådant som man ibland har glömt och så kan man få hjälp att minnas igen.

  4. Det är verkligen jättejobbigt att ta hand om grejerna. Och då menar jag inte fysiskt. Så många minnen…
    Kram på dig!

  5. Man blir förvånad över hur mycket man samlar på sig under ett liv. Jag som bor i ett hus där inte en snörstump blivit slängd sedan 1800-talet vågar inte ens tänka på hur det ska bli för min son när jag inte finns längre. Han sa till mig att ”Faan morsan” Du får se till att leva minst 20 år till så då får jag väl försöka med det då.

  6. Det är en jobbig mental process att röja upp efter en bortgången förälder. Jag antar att det dyker upp en hel del känslor, både av glädje och av sorg.

    Jag gick ju igenom detta förra sommaren och idag ångrar jag att jag skickade bort så mycket. Borde ha behållit mer och sovrat bättre.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: