Frunatmaken's Blog

joorå så att men – näe berätta

Varför är det så svårt?

Ni vet alla sådana cirkulärmail med klokskaper eller skämtsamheter. En gång fick jag ett sådant som sas skulle handla om vad en man ville. En sak fastnade dock det var ungefär så här.

Tro på att om det jag säger kan tolkas på två sätt och det ena gör dig ledsen så menade jag det andra.

Tänk vad det vore enkelt om vi lite mer såg det så. Länge har jag funderat på varför så många utgår från en dold agenda full av illvilja. Det händer att folk är jäkliga med mig med. Men få orkar faktiskt lägga ner så mycket energi på mig. De jag lever nära i känsla och i vissa fall rent bokstavligt nära tror jag tycker om mig. Kanske inte alla dagar. Kanske inte varje sekund men på det stora hela. En del av dem har ju ett eget val om de vill vara nära och då utgår jag från att de valt det och skulle gå om de inte ville vara kvar.

Själv sitter jag heller aldrig och funderar på vad jag ska säga för att särskilt såra den ena eller andra. Aldrig tänker jag ut speciella giftigheter till mina nära och kära. De uttänkta giftigheterna sparar jag till hämndscenarion jag ändå aldrig sätter i verket och de handlar mer om att elakas med den synnerligen otrevliga och snorkiga gatuarbetaren i Malmö t ex. Ni förstår, trots att hon var en skam för sin stad. Jag är för lat. Inte orkar jag ta reda på vem hon var, inte vad hennes chef heter och så åka dit för att vara spydig. De spydigheterna får åka runt i skallen ett litet tag och så får det vara bra med det. Magsurt som hon uppförde sig kan jag anta att makterna gett henne halsbränna som hämnd.

Människor jag känner och speciellt människor jag gillar räknar jag aldrig ut elakheter åt. Det händer att jag blir arg och säger arga saker. Det händer också att jag av misstag är plump, dum och säger sårande saker. Ibland står grodorna på kö och man ser att det var en groda just som den lämnat boet och ibland fattar jag inte själv hur dumt jag sa. Oskyldigt som jag tänkte fanns det liksom inte på kartan att det skulle svida det som sades. Jag tror ni förstår hur jag menar.

Sen finns det människor som liksom lever i en ond vilja. Där alla jobbar hårt på att ge dem ett tjuvnyp. Skattemyndigheten, parfymaffären och närmaste familjen. Alla är fullt kapabla och villiga att lägga jobb och tid på elakheter.

Jag har backat lite från en del människor i vår. Jag vet förnuftsmässigt att det som hänt inte varit illa menat. Jag kan konstatera att ibland är man inte helt kompatibel. Det säger skallen, känslan är sårad. Jag väljer att inte agera på känslan eftersom jag tror att den faktiskt har fel. Ingen ville göra mig illa det blev bara dumt ändå. Så länge känslan är som den är backar jag lite. Tids nog vinner förnuftet. Tids nog är inte min känslas glas så fullt att det bara skvimpar ut. Då ska jag närma mig igen, lite lagom.

Vad är det då som gör att så många väljer att leva som om människor vill ont? Varför tror man så hårt på den onda viljan? Ser man inte att det rätt ofta går att se saker ur en annan synvinkel och som ett dumt misstag och inte som en medveten elakhet? Ser man helt enkelt inte att man har möjligheten att välja, rätt ofta, hur man vill tolka sin omvärld? Och är det inte någonstans närmast lite storhetsvansinnigt att tro att människor är så intresserade av en att de lägger ner så mycket tid på att räkna ut det?

Detta om detta och visst så finns det elaka människor, det finns ondska på riktigt. Kanske därför det känns så viktigt att inte anstränga sig extra för att hitta oförätter. Att samla på snällingarna istället. Att tolka det som sägs, så långt det går, på det där andra sättet det som inte gör en ledsen.

Annonser

18 kommentarer

  1. Kloka ord! för detta att hela tiden ta på sig offerkoftan och stackarströjan är så himla trist inte bara för omgivningen utan framför allt för en själv!

    • Jo, visst går man på någon blåsning ibland när man inser att det där var så illa ment som det lät men för det mesta tror jag man har det roligare.

  2. Kloka ord och kloka tankar. Jag tänker och resonerar ungefär som du gör utom när det gäller en person. En person som medvetet varit elak och det sitter djupt…

    • Det finns elaka människor. Det är ju det som gör det så extra dumt att leta onda avsikter där inga sådana finns.

  3. Gun

    Klokt tänkt av dig. Jag vet inte heller varför vissa har så lätt att ta åt sig och tror att andra är ute efter att såra. Mycket beror på hur vi väljer att tolka det som sägs.

  4. Även jag tycker att du satt kloka tankar på pränt.

    De som gång på gång missuppfattar eller tolkar saker negativt, inte litar på folk osv – oftast tror jag det beror på dålig självkänsla hos personen. Då litar man inte på att andra vill en väl…

  5. Jag är expert på att övertolka grejer, verkligen inte bra! Jag kan liksom inte få in i mitt huvud att folk faktiskt kan säga snälla grejer till mig utan att vara sarkastiska.

    • Jag brukar fråga mig själv om jag verkligen är så viktig för folk att de skulle lägga möda på att tänka ut sarkasmer. Oftast kommer jag fram till att jag inte är det annat än för de närmaste och de är ju snälla annars skulle de inte stå mig närmast.

  6. irrhönan

    ”Det var förbanne mig det finaste jag hört – läst – sedan jag konfirmerades!” (knöckt ur Karl Bertil jonssons julafton)

    🙂

    Det är svårt – att stoppa undan känslor och reagera utifrån fakta. Och som du säger – det är otroligt få människor som vill andra människor ont. De flesta menar det ”från andra hållet”…

    • Vill du lukta på glöggen?

      • Jag vill gärna lukta lite. Har en Bodens Fästning att erbjuda i utbyte om det kan passa sig?

        ps. du skriver så bra och har fått så många bra kommentarer att jag kostar på mig att bli lite oseriös. jag hoppas du för den sakens skull förstår att jag inte tar oseriöst på ämnet du skriver om… skickar kramar för säkerhets skull!

      • Åh, en tändstickstavla har jag alltid önskat mig. För att inte tala om japanska servettringar i päronträ.

  7. Jättebra skrivet. Många människor vill bara se det onda och tror att alla vill göra dom illa. Jag är nog mer lagd åt det hållet att jag tror alla vill mig väl, kan vara farligt i vissa lägen.

  8. Egentligen känner jag inte igen mig i dina mycket kloka och tänkvärda ord. Har sällan bemötts med elakheter och själv är jag visserligen brutalt ärlig men aldrig på en personnivå eller att jag sårar folk.
    Nej, jag är ingen ängel – jag är bara jag!!!

    • Då är du kanske en sån som jag. Jag tror inte att jag skulle funderat så mycket om jag inte träffat så många av den där illa behandlade sorten på rätt nära håll. Då undrar man en del. Det verkar ju orimligt att mitt blotta yttre får alla att bli vänliga och sympatiska.

    • Fast hur vet du att du inte sårar folk?

  9. Så kloka tankar och funderingar du delar med dig av. Tack!

  10. Himla klokt skrivet!! Jag håller med om att man ska samla på snällingar! Jag vägrar att umgås med människor som ständigt sårar mig och gör mig lessen. Livet är för kort för det, det finns goda människor som alternativ.

    Ok jag vet att de flesta som regelmässigt häver ur sig ofta upplever sig ligga i underläge eller bär på orsaksrelaterad aggressivitet, men jag står inte ut med att vara spottkopp.

    Och nu menar jag de som hela tiden håller på, inte de som ibland i misshugg råkar säga fel saker för det gör vi alla.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: