Frunatmaken's Blog

joorå så att men – näe berätta

Mer duktig

Det ska jag försöka vara idag. Det går långsamt fram men det går ändå fram. Många gånger har jag funderat på att faktiskt antingen göra en ”arbetsbrigad” eller leja någon professionell till att hjälpa mig att röja detta hus. I en sådan arbetsbrigad skulle garanterat Humlan få vara med. Hon har känsla för röja och slänga. Maken lider av ”bra att ha, stopp i fickan”-syndrom. Han klarar heller liksom inte att slänga saker.

När jag skulle flytta ner till honom var här redan knökfullt. Mitt förslag för hur man skulle gå tillväga var att vi här och hos mig skulle gå igenom alla dubletter av allt och så röja. Slänga, sälja och skänka först och flytta ihop sen. Njaäe, makens metod segrade. Vi flyttar ihop allt och ser sen. Ni förstår va?!? Nu har jag alltså ett halvt dödsbo till i huset. I garaget får det inte plats en sak till och mannen låter så plågad när jag frågar vilken sockerskål han vill ha kvar och vilken som kan läggas i en flytta hemifrån-kartong.

Jag som har tagit mammas elvisp från sextiotalet någon gång bara av helt sentimentala skäl. Jag behöver ha den ett tag och liksom tanka känslan i den innan den kan få gå vidare. Jag har all respekt och förståelse för att en del saker, hur de än ser ut är så fyllda av känslor att man inte kan slänga dem. MEN alla saker är inte sådana saker. Jag var tvungen att behålla elvispen ett tag men pappas soffa var bara en soffa. En soffa för mycket. Lyckas den inbringa pengar som förhoppningsvis går till någon som behöver då är det bara bra. Vissa udda saker är löjligt laddade med känslor för mig medan andra är bara en sak vilken som helst. Maken kan liksom inte säga vilket som är vilket för hans del utan uppvisar bara ett segt motstånd mot allt röjningsarbete som inte innebär bara flytta runt samma saker.

Mitt problem är då att jag inte hittar en balans mellan att ha ett uthärdligt hem och respekt. Jag klarar inte att hiva makens saker när han inte kan säga vad han absolut vill ha kvar. Misstanken finns om att han inte skulle veta vad jag slängt eller komma ihåg att sakna det men ändå. Nu är vi ändå snart där. Det går inte längre. Vi börjar ha det som de där man ser i program på tv om maniska samlare.

Idag ska jag i alla fall försöka åstadkomma en tur till stadens återvinningsstation. I höst kommer Humlan upp en vecka. Jag tror det är bäst att mannen klämmer ur sig vad han absolut vill ha kvar innan dess. Humlan är en märklig blandning av snäll och skoningslös. Jag tror inte maken förstår vilka krafter som kan gå igång.

Men, vad säger ni? En korgstolssoffa från 80-talet som stått i ett förråd sedan dess. Visst kan man slänga den och ställa kartonger där den stått och så ladda på samma jox så ser han inte att den är borta?

Annonser

12 kommentarer

  1. Att foga samman t vå hem är inte lätt och man kan inte spara allt. Jag är bra på att kasta men vi har ju startat tillsammans från början. Vissa saker kastar jag bara utan att fråga. Fungerar bra hittills 😉

    • Jag tror det är enklare om man börjat tillsammans.

  2. Gun

    Jag hade en stor omgång röj när barnen flyttat hemifrån. Det var skönt, jag är bra på att slänga, men lathet gör att det blir för sällan. Sedan flyttade ena sonen tillbaka hem, så nu har vi för mycket saker igen.
    Jag törs inte säga att du ska slänga stolen, men jag hade nog gjort det i alla fall.. 🙂

    • Bara jag kommer åt den under allt jox.

  3. Helena

    Ta kort på minnessaker. Då kan man slänga sånt som ändå inte används utan att förlora det. Boken ”Rensa i röran med Feng Shui” av Karen Kingston är bra.

    • Bara den inte var så pin full med skumt övernaturligt.

  4. Vilket bra tips här ovan att fota minnessaker. Jag känner delvis igen mej i detta ovan. Resultatet blir ibland också ett hem som inte alla passar ihop. Här lever vi i ett par dödsbon och så ett gemensamt hem på det. Sonen är rak. Ni har allt möjligt som inte passar ihop. Det är inte snyggt. Ser Du inte det mamma?

  5. Förstår det där med elvispen, oh ja. Och man kan slänga sen. Vi krympte vår boyta till knappt hälften för fyra år sen. Det slängdes, kan jag säga. Dvs jag slängde. Maken hade inte kunnat ens om han hade kunnat s a s.

  6. Maken

    Sökes: Snäll kvinna. Jag har hört att de ska finnas….

  7. Hmmm nu kom jag visst mitt i en äktenskaplig skärmytsling. Jag tog kort på alla mammas saker innna jag lät auktionsfirman ta hand om allt. De korten sparar jag och jag är glad att jag har dem. Men jag saknar ändå en del grejer som nu är borta. Och så borde jag ha lagt en lapp i dem med deras historia på något sätt. Ett medskick till nästa ägare. Det hade underlättat.

    • Det är de sakerna som måste stuvas in här. De som inte kan få försvinna utan sin historia.

      Makens och mitt gnabb ska man ta för det gnabb det är. Vi tar det inte på så stort allvar.

  8. Exet och jag hade en otroligt smidig ihopflytt. Jag kom från Sverige med i stort sett bara kläder, musik och böcker, och han hade allt i möbelväg som jag saknade.

    Det var trixigare när vi skulle dela efter skilsmässan – för vem skulle få vad.

    Mycket av det han lämnade efter sig här på vinden (typ böcker och anteckningar från studier, gamla kläder, lakan osv) har jag brutalt slängt eftersom jag bedömt det otroligt osannolikt att han skulle antingen fråga efter grejorna eller sakna dem.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: