Frunatmaken's Blog

joorå så att men – näe berätta

Stött i kanten

Föräldrar, mattar och hussar är människor som har en tendens att vara extra lättstötta. Jag kom att tänka på det när jag svarade Inga. Nu blev jag inte speciellt stött av tanken på att de djur jag i allmänhet fotograferar inte är vilda nog för att jag ska kunna kalla mig naturfotograf. Det blir liksom de djur som är närmast till jag tar kort på, bananflugor, hunden och katten. Skulle jag utöka med repertoar skulle det väl vara de vilda dammråttorna och skatorna på trakten som låg närmast till. Tålamodet till att sitta på en stubbe och hålla truten till dess något exotiskare djur törs komma förbi har jag sällan.

Jag funderade en lång stund innan jag kom på ett vilt djur som jag faktiskt fotat själv men här är två på samma bild.

Jösses vilken inledning. Det jag skulle komma till var att här i huset säger vi varje gång hunden råkar trampa på oss: Hrmpfh, lösa tassar, skulle inte tro det. Exteriörbedömaren sa det om honom. Det kanske man kan se om man tittar men när han sätter klorna i ett tånagelband känns de inte lösa alls. Lite märkligt är det vad man kan dra upp i näsan. Hunden blev godkänd och sades vara snygg men de där lilla negativa det minns vi minsann. Han hade för rosa tandkött också och något för lite utfyllnad under ögonen.

Maken låter fortfarande hemskt harmsen om han behöver dra sig till minnes vad utställningsdomaren sa när han ställde ut sin labrador. ”Visas i ett för dagen något för gott hull”. Så visas jag varje dag, vad är det att sura över. Jag har dessutom sett bilder av hunden och domaren kan mycket väl haft rätt. Detta var före min tid och labradorer av utställningstyp har en tendens att vara rätt runda. Elaka tungor (vi behöver väl inte närmare gå in på i vilka munnar det skulle kunna sitta sådana, tänker jag) pratar om jaktlabbar och fetlabbar. Säg inget till maken om det han blir så kinkig.

Det är märkligt det där men varelser vi tycker riktigt, riktigt mycket om är svåra att se med objektiva ögon. Min gammelgolden vars huvud mest bestod av en jättestor nos var jättefin och den som sa att han var för mager fick sig till livs en lång SUR föreläsning om vikten av att hålla en hund med klena höfter slank och att bukfetma inte ens på hund ska förväxlas med muskler.

På bilden syns det inte så bra hur han såg ut. Det är hursom haver en bild på de senaste hundarna tillsammans.

Detta om detta. Mina människor och mina djur är liksom bara vackrast och bäst. Trist för er men det kan liksom inte hjälpas. Den som skulle antyda att det förhölls sig på annat vis ligger inte så bra till alls.

Annonser

13 kommentarer

  1. Men ibland förvånas man! En vecka hade Miss E en svanhals men veckan därefter var den kort!

    • Och ändå tycker jag det lustigaste är att vi trots allt blir så pass stötta att vi kommer ihåg alla dessa formuleringar som ju egentligen inte spelar någon roll alls. Vi älskar dem ju. För oss är de de allra vackraste.

    • Och det att vi utsätter oss för att få våra älsklingar bedömda.

  2. WoW! Vilket bra kort på fåglarna!
    Sen de tiggande hundarna, som väntar på nedflygande mat. Underbart!!

  3. Tack för dagens första skratt! Bananflugor som tillhörande den egna djurparken 😉 Men riktigt härligaste var väl ändå ”visas för dagen i något för gott hull” 😀 Håller med, vem gör inte det? Stackars djur som ska utstå våra bedömmningar och behandlingar, tänk om det vore lika noga med människor på utställningar, höftröntgen och stamtavlor…?!

    • Man gissar att ingen hade valt att avla på mig i alla fall.

  4. 🙂 fast mina vovvar är nog vackrast och bäst 🙂
    kramar

  5. Intressant skrivning.skulle kanske skriva en krönika om en liknande situation kopplat till katt.

    • Kattfolk verkar precis lika galna och känsliga.

  6. Säger inte emot för jag vet vad som är bra för mig. Är mest impad över din underbara bild på fåglarna. Var dom uppstoppade;-)

  7. Det är väl precis det här som kallas KÄRLEK!

  8. Montage!

  9. Vilken otroligt fin bild på fåglarna! Ja hundarna och människan i mitten var också fina (törs inte säga annat…)
    Men varför i allsindar skulle du sitta i skogen och hålla en måsfågel? Ja, en trut är faktiskt en måsfågel, jag är utbildad i ämnet…
    🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: