Frunatmaken's Blog

joorå så att men – näe berätta

Trött, tröttare

Det blev libanesisk mat också igår. Mycket mat. Sen ville ungdomen se film. Tanten somnade i soffan.

På morgonkulan är jag ensam vaken med katterna. Gammeln i en verkar obeveklig. Jag har ensam i morgonen läst två av min mammas gamla flickböcker som nu finns hos dottern och gråtit lite. De enda jag känner som kan gråta över slutmeningen ”Kitt, du är det käckaste jag vet.” är nog dottern och jag.

I dag bär det norrut igen. Förhoppningsvis har vi kvar ett hus att komma hem till, säker kan man inte vara.

20110925-092935.jpg

Annonser

3 kommentarer

  1. Böcker som nostalgitripp och sorgebearbetning tänker jag att det är.
    Jag gråter av sånt också, känner igen. Tänker ibland på det Du skrev för ett tag sen om att Du kände närhet till Din pappa, inte vid graven, men i aktiviteter och saker som påminner om honom. Nu ska jag snart gå ut i trädgården och plantera höstväxter och känna närhet till min mamma. Jag använder till och med hennes gamla trädgårdsspade. Den är så väl använd under många år att den nästan slipats som en kniv nertill.
    Ha en bra söndag!

  2. Böcker är underbara! Minns när jag läset om Kulla-Gulla. Om och om igen och alltid lika bra…

  3. Klart du somnar till filmen om du är uppe mitt i natten;-) Libanesiskt mat = mums:-)
    Bocken såg härligt gammal ut – kult och nostalgi i ett.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: