Frunatmaken's Blog

joorå så att men – näe berätta

Som sagt

Min Humla har sedan mellanstadieålder varit en sån där som klipper klor och rensar öron på djur. Grannarna, kompisarnas morföräldrar och andra med svårklippta jyckar lämnade gärna förbi hunden till Humlan och fick tillbaka den med klorna klippta och i förekommande fall även friserade runt trampdynorna så att de skulle klara snön bättre.

Själv har jag alltid klippt klor själv också. Föraktfullt har jag fnyst åt folk som inte fixar det. Man ska inte ha djur om man inte kan fixa sånt, typ. Den här har jag som sagt fått som straff för dessa uttalanden. Han är stark och närmast hysterisk. Hal som en ål och med tassar som rycker hit och dit. Till det vill han trycka huvudet i vägen. Inte så att han bits aggressivt utan mer som om jag trycker in skallen här kan du inte klippa för då ser du inget.

När det varit som längst ifrån ett sammanträffande med Humlan har jag filat klor. Han beter sig lika knäppt då men jag blir mindre rädd att jag ska skada honom. En fotfil känns mer harmlös än fasan att jag skulle dra av en klo för att han rycker just när jag nästan klipper.

Konstaterar gör jag när jag håller på. Jag konstaterar att det finns någon makt med humor. En makt som liksom vill att jag ska ta tillbaka alla mina tvärsäkra yttranden innan jag är klar här livet. Man lär sig mer ödmjukhet på kuppen men kommer inte vi till Humlan eller Humlan till oss nästa gång det måste göras vette klåen om jag inte tar till veterinärmetoden. De får trycka i honom lugnande och städa hans öron och klippa hans klor. Så får det nog bli.

Annonser

5 kommentarer

  1. Jag tänkte på kloklippning häromdagen när en Grand Danois var på besök. Mycket klor där. Mycket hund, kan man också säga.

    • En sort som får vår rottis att framstå som liten.

  2. oj, ser att jag då allt haft bonntur med min annars överaktiva dam vad gäller kloklippning!

  3. Det är nog ett alternativ. Veterinären kan ju liksom sedera lite lagom, så det inte blir total sömn och det räcker säkert. Och så blir det en spruta efteråt och hunden piggnar till igen. Det går inte att snabbklippa när han står, vid matning med godbitar? Jag menar snabbt lyfta upp och klippa till en i taget, en tass per dag?

    • Han blir bara ännu mer stressad om man ger honom godis. Det är som om han tror att det är hemskare om han får belöning.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: