Frunatmaken's Blog

joorå så att men – näe berätta

Säsongens sista?

Vi har gått ett spår idag. Maken la ut fyra korta apportpinnar och en lång slutpinne. När vännen och jag nådde pinne nr fyra blev jag tvungen att visa hunden den. Mysko, tänkte jag. Inte så mysko tyckte hunden som körde vidare och tog rätt pinne nr fyra. Tillbaka med fem pinnar av fyra möjliga. Så kan det gå om man rör sig i trakter där det brukar läggas hundspår.

Jag kan förstå om det verkar som skum sysselsättning men jösses så kul det är. Det är en magisk känsla det där samarbetet när det uppstår. Nu ligger han helt utslagen på golvet den lille vännen.

Annonser

3 kommentarer

  1. Förstår att det är en trivsam sysselsättning! Har dock inte fått uppleva det där magiska än, fast vi har en äkta sökhund..!

  2. margareta wårenius

    Vi var så unga så vi ”tänkte” aldrig. Utan tog tillfället iakt.

    Men som sagt nöden har ingen lag

  3. Vi körde lite apport med polarns daghund i fredags…men det där spåret?…låter intressant…måste prövas…!

    Ha de fint.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: