Frunatmaken's Blog

joorå så att men – näe berätta

En dyster sak

Om man som vovven här är skeptisk mot andra hundar och dessutom visar det kan man få ett rykte som buse. Förtjänt eller oförtjänt, både och kanske. Nu går det så oerhört mycket bättre än i början. Nu är det mest ettriga terriern med handlingsförlamade hussen som tillsammans med arga settern och hans fåhäve dito som får tillbakaskäll. Inte mycket att säga något om att det blir så ibland. För det mesta får dessa stå och göra sina utfall och vi räcker vacker tass och kalasar på leversnittar men ibland blir det för mycket. Då vrålar han tillbaka.

I krokarna bor också en sann gentleman. En golden. Han har aldrig koppel och både han och matte haltar lite. Honom gillar vovven. Som han gillar honom. Som han skulle vilja leka med honom. De får bara hälsa under strikt uppsikt dock. Vovven här har som favoritlek att rusa fram och tacklas. Inte så lyckat med en äldre gentleman men ömma leder.

Lite dystert är det allt att bästa vännen inte orkar leka.

Med en hund som vår lär man sig att läsa hundar och hundägare. Trygga hundar och trygga hundägare – inga problem oavsett ras. De där vars förare helt uppenbarligen inte har koll de är läskiga säger vovven. Det gäller oavsett om det är en stor setter eller en liten dväegpudel.

Annonser

15 kommentarer

  1. Ja du. Inte för inte så kräver vissa raser sin ägare om man så säger.
    Har en ofattbart glad, mellanstor vovva. Inget elakt i henne, hon bara älskar allt och alla som kommer i hennes väg. Vilket inte alltid är besvarat. Vilket hon inte alls kan förstå.
    Men å andra sidan så är hon alltid så glad, det är skönt.
    Det där med att fokusera på godis istället för annan vovve är annars en mycket bra grej att ta till.

  2. Så sant!!!

  3. När man sett ”han som talar med hundar” förstår man att det allra mesta sitter hos människan och att hundarna läser av och är man otydlig läser man av fel och det är inte så konstigt.

  4. Där jag bor är det massor med hundar av olika slag. Den allra ilsknaste, mest skällande, morrande, tamdvisande, bröstande ”ser du vad farlig jag är” är en papillon. Pffftt. Min daghund brukar skänka den EN blick, om hon är på bra humör, annars går vi bara förbi. Vilket gör den lilla sparkhunden helt hysterisk. Lite komiskt.

  5. Annieverse

    Jag kände några personer som valde hundras enkom på utseendet. Det blev inte helt lyckat.

    • Man ska nog ha funderat några varv på även andra saker.

  6. ”Sådan herre – sådan hund” , visst ligger det något i ordspråket. Hundar känner direkt osäkerhet på lukten tror jag, hos egen husse / matte och hos andra. Sen kan jag nog tycka att även om man har en snäll och from hund så ska det vara koppel på när det inte handlar om jakt eller någon annan situation som innebär att hunden har en specifik uppgift att utföra.

    • Jag tror att det handlar om en kombination av lukt och kroppspråk. De läser små signaler på ett helt fantastiskt sätt. Vår hund är alltid kopplad i stan men jag vet inte om jag håller med generellt. Älsklingsgolden har aldrig koppel och det är den av kvarterets hundar jag finner det minst sannolikt att den skulle ställa till något. Det handlar mer om förare och fostran än om ett koppel.

  7. Hundarnas alla signaler går så himla fort så det är inte alltid så lätt för oss människor att hänga med… BRA JOBBAT!

  8. Känner så väl igen det där. Jag väljer att ha Herr Hund kopplad eftersom han är misstänksam mot nya bekanta. Tycker det är lugnast så. Det innebär också att jag själv vill välja om han ska hälsa på någon eller ej men det förstår inte alla hundägare…

  9. När jag var barn hade pappa en jämthund (tik) som hade två kompisar…en setter (hane) och en collie (tik). Det var så härligt att se dessa tre leka tillsammans på skolgården intill oss. Antingen kom colliens matte eller setterns husse förbi och hämtade upp vår lilla jämthund. Pappas andra hund, en gråhund, ville aldrig vara med någon annan än pappa.

  10. TT

    Som med min Tequila som är lätt stel…nu har hon en valp omkring sej som bara äääälskar att tacklas men som tur är väger Teq ca 20 kg mer och står pall med sitt rottis-skall.

  11. Enda gången lilla Bettan är kaxig är när det kliver in någon innanför dörren , då skäller hon vilket hon aldrig gör annars.. Det märks verkligen på hundarna hur ägarna är.

    Ha det gott !

    Kram

  12. Sådan husse, sådan hund heter det väl och nog ligger det något i det? Undrar om det stämmer med matte också? Ha en skön advent!

  13. Miss Upsey Daisy

    Håller med. Håller helt med.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: