Frunatmaken's Blog

joorå så att men – näe berätta

Lång dags färd mot natt

Men nu är vi i Jämtland hos svärfar. En hare mötte vi när vi kvällskissade hunden. Det är då man riktigt ser skillnaden på en vakthund och en jakthund. Några sniff i luften och ordentlig kontroll av att momma och moffa upptäckt faran och så var det bra med det. En jäkla märklig katt såg han ut som han tänkte.

Annonser

6 kommentarer

  1. Vad skönt att ni kom fram utan missöden. Ingen snömodd kanske ?

    StinaFina är inte heller någon jakthund men tror nog halvt om halvt ändå att hon är det. Harar och katter och ekorrar är djuren som råkar ut för hennes jaktiver … en kort vända, några 100 meter och så är hon tillbaka och tror hon varit duktig … men får ”skäll” och inte något godis inte.

    Kram!

    • Alla hundar har ju en viss jaktinstinkt. Det kommer man nog aldrig ifrån. Men i en icke jagande stadsfamilj känns det skönt att det är i nederdelen av skalan. Att han inte överger flocken för ett byte och så.

  2. Hellre en vakt- än en jakthund i sammanhanget.
    Ljuvligt att vara i Norrland. Dit längtar jag allt som oftast.

  3. Mindre farligt med konstiga katter än skumma papperskorgar och sån´t som dyker upp från ingenstans i mörkret. Men gott att han inte vill jaktsugen.

    • …..”Gott att han inte ÄR jaktsugen skall det förstås vara …” 🙂

  4. Bra hund det där 😉

    Ha de bäst…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: