Frunatmaken's Blog

joorå så att men – näe berätta

Rapport från veterinären

Mest troligt stressmage. Kostbyte och lite ”magsårsmedikamenter” på lut. För övrigt var t o m öronen i topptrim trots att momma aldrig får köra sin öronrens i dem. Man blir ju så orolig när de har ont. Omöjligt också att veta var det onda riktigt sitter när de inte kan berätta. I många fall är det likt att ha småbarn att ha hund.

Annonser

8 kommentarer

  1. Det var ändå en lättnad. Bra.

  2. Gott att det inte var något ändå värre.

  3. Skönt!

  4. …fast barnen blir stora/vuxna………..hunden är beroende alltid………

  5. Med tanke på ditt lösenordsskyddade inlägg undrar jag om hunden har drabbats av samma ”symptom” som du…

  6. Det låter som att ha en liten bebis. Skönt att allt verkar bra. Kram

  7. Det är alltid så svårt när djuren inte mår bra. Man önskar att de kunde berätta. Vill så gärna hjälpa. Hoppas på snar bättring.

  8. Stackars lilla hunden! Jag tycker det är värre när djuren är dåliga, för de kan ju inte tala om hur de mår. Är barnen tillräckligt stora kan det, men när småbarn och bebisar är sjuka är det superjobbigt.
    Skönt att veterinären var vettig, ibland är det tyvärr inte så. Klappa och gosa lite extra nu, det behöver han säkert.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: