Men jarå?!?
Inte hoppar jag bungy och inte äter jag burgare i Queentown.
Däremot har jag fått vara ute i snön med den här glada galoschen. Så här glatt kommer han skuttande när jag ropar på honom. Det klart man blir kär i någon som är så ivrig att fått träffas igen efter att vi varit ifrån varandra ett par sekunder.
Det har sina avgjorda poänger att han är så ointresserad av vilt och en sån liten flockgris. Att ha honom lös är liksom inget problem. Det här är en kille som vill vara med sina människor och av alla kommandon han kan är nog hit det som sitter hårdast. Därför är det så underbart skönt att hitta sig ställen där man kan låta honom njuta av den friheten som han så gör sig förtjänt av. Kopplet får vara på där det går andra människor mer för att de ska se att kopplet är på än för att det behövs. Ibland har han utseendet emot sig, det är svårt att se ut som annat än en rottis om man är just rottis. Själv ser jag ju bara de glada ögonen och gosöronen men det är ju jag det.
- Publicerat i: Blandade tankar ♦ Hund
- Taggat:rottweiler
Frunatmaken's Blog 
visst är man kär i sådana där glada varelser 🙂
kramar
Underbara bilder på en väldigt vacker hund!
Han är ju jättegullig men jag kan tänka mig att han verkar skrämmande när han kommer farandes!
Och det är ju därför de hundrädda vill att alla hundar är kopplade…inte för att hundarna är farliga utan för att de är rädda är rädda och kanske blir mindre rädda då.
Skönt med en hund som vill vara med flocken…jakthunden är ju alltid 3km från flocken.
Jag brukar kolla hundars svansföring. Man direkt om det är en glad hund. Kram
Visst blir man alldeles varm i hjärtat av de där pälsbeklädda kärleksbomberna! Och så otroligt vacker han är!
Det måste vara oerhört skönt att kunna ha honom lös så han får sträcka ut riktigt ordentligt. Vi tränar Sigge stenhårt och hos tränaren är han minsann lydig som en brukshund. Men hemma.. *sucka* minsta störning eller viltdoft och han ”tappar hjärnan”!
Å andra sidan är han fortfarande en unghund och jag SKA minsann visa att en människa VISST kan vara mer envis än en Chow Chow!
Vilka gladkort!!!!! 😀
Han är ju bara så underbar! Och jag älskar min Tvåas likadana hund. Fast han är inte så glad i att möta andra hundar, i sht vissa går han igång på, och då säger Tvåan att han inte ser rolig ut.
Killen här är heller inte kul i alla hundmöten. Lugna hundar med trygga människor går bra. Han är inte eg aggressiv utan osäker och vill att andra hundar håller sig på behörigt avstånd.
Ja, det kan inte vara lätt att vara och ha en rottis idag. Tyvärr har ju ”fel” ägare en förkärlek till dem och andra lite tuffare hundar. Men vilken gosis din verkar vara!
En väluppfostrad rottis är en bra hund……det är de ouppfostrade som förstör.
Och alla blandisar som i kvällstidningarna blir rottisat. De attraherar gärna fel sorts människor. Trist för det är underbara hundar.
Glad hund på glada bilder!
Svar. Jodå, det blir larvigt som bara den rätt ofta, tycker jag. TV4 njos. Störtlöjligt.
Har ju hundskräck som du vet, alltså säger jag som så:
Bild 1 skrämmer skiten ur mig.
Bild 2 … börjar smälta lite där faktiskt… framför skärmen alltså…
Jag gör inte heller något av det där! Däremot har jag avnjutit en mycket god söndagssoppa, tusen tack för recpetet. Jag hävde i lite sambal oelek också och det var inte alls fel. Du får lägga ut receptet så flera kan hitta denna utsökta rätt!
Underbara fyrbenta vänner som ger så mycket i kärlek till oss ägare 🙂
Min är lite för mycket glad för vilt, men inga problem att ha lös i skog och mark bara jag ser viltet först, så jag är mer skärpt än han då vi strövar runt för att inte missa något.
Kram
Fina bilder!! 🙂 Angående rädsla för stora hundraser så hörde jag för en tid sedan att den hundras som står för flest bett är Golden Retriever, just för att dom ser snälla ut och då vill ”alla” klappa. Poängterar att det är ren hörsägen och att jag inte har belägg för det.
Min lilla tuss, en lagotto, hon är liksom din kille en lite osäker hund. Det krävs rätt mycket av mig som ägare att läsa av situationerna innan dom uppstår och dessutom uppfostra omvärlden och meddela vad som är okej och inte okej runt just min hund. Tycker att det sista är det svåraste. 😕
Tyvärr så är det ju så att fel människor har hand om rasen. Har en bekant som har en rottis, hon får hela tiden höra att det är ju en kamphund…och en hel massa dravel…så synd.
Skönt att han gillar människan han lever med, har en fröken osm vill nosa på allt och alla jämt…..men hon försvinner å andra sidan aldrig, bara enormt lycklig…och hoppig! 🙂
För en som är så fånigt hundskraj som mig spelar det mindre roll om det är en tax eller en grand danois, jag är lika darrig ändå!
Å så tycker jag absolut att det stämmer att en hund i koppel är mindre ”farlig” just för att den sitter fast med sin människa. Det är ju känslan av att hunden är lös som är läskig, inte hunden i sig egentligen.
Vad fin han är 🙂
Att dom blir glada att se en, det får mig osökt att tänka på ”historien” i det här inlägget:
🙂
Härliga bilder!! 😉