Frunatmaken's Blog

joorå så att men – näe berätta

En social talang och ett samtal från långt borta.

Gosnosen
De här senaste veckorna har den här killen överträffat sig själv på alla sätt och vis. Han har mött hundar som bara kommit framrusande och han har hälsat på grannfrun så försiktigt att hennes nya ljusa vårkappa klarade sig helt utan att jag behövde erbjuda kemtvätt. Ja, det var ju hon som ville klia så ett visst mått av skylla sig själv kan det ju finnas med men ändå. Mjukt och fint satte han sig på hennes fötter och lät sig klias grundligt.

Så på eftermiddagen, efter att jag fikat på kondis med genomresande trevlingar ( vi fikade på kondis eftersom där var lite fullt upp med hantverkare hemma hos mig) kom en målare. Han kom för att titta på och beräkna vad han vill ha för att måla de delar av det nya köket och det bredvidliggande matrummet. När han möttes av voffs i dörren blev han stel och sa ”Och jag som är så hundrädd”. När folk är hundrädda brukar de vara snäppet ännu värre rädda för just rottisar. Jag har all förståelse för det. Vovven är stor, svart och rasen har ett rykte. När vovven fått ta hand om målaren ett tag kelade de intensivt med varandra. När målaren slutade klia för att peka på någon detalj puttade vovven honom vänligt på handen så att han förstod att det där med måleri är av underordnad betydelse. Huvudsaken att man kelar och tycker om varandra. När målaren gick sa han men du var en snäll hund du. Sånt gillar vi. Det hjälper naturligtvis inte mot en grundmurad hundrädsla men det hjälper det det hjälper.

Sen ska vi nog utnyttja grannen igen för hundförvaring när det ska målas. En glad svans där det målas gör inte alltid arbetet lättare. Eftersom han också är nyfiken som en kattunge och alltid vill vara med där det händer känns ”dagis” som en bra idé.

Lilleman ringde och skypade idag. Från Vietnam. Jag fick höra om Filippinerna också där de varit också. Lilleman och hans A hade varit på ett krigsmuseum i Ho Chi Minh-staden. Lilleman var påtagligt berörd av det. Det förstår jag. Den första nyhetsbild som etsat sig fast i mitt minne är bilden på flickan som springer med brinnande napalm på ryggen. Mitt allra första minne av att jag tänkte att jag kunde vara en liten del av något som skulle kunna göra världen lite bättre var att jag fick en slant av min mamma att lägga i en FNL-bössa. Min prydliga lilla mamma. Inte direkt urtypen för FNL:are eller hippie.

Lite ”gammprogg på det.

Annonser

12 kommentarer

  1. Vilken duktig vovve! 😉
    Ha en bra fredagskväll!

  2. Finns inget mysigare än en kelen vovve.

  3. Fantastiskt det här med skyping! Så skönt att ha kontakt med nära och kära även om de befinner sig på andra sidan jordklotet!

  4. Jag borde kanske våldgästa dig och vovven någon gång (efter avklarad renovering hos dig;-)) för att bli av med min rädsla för hundar. Ja han är nog väl uppfostrad…

    Vi såg ett matprogram från Vietnam med engelska kocken Rick Stein för en timme sedan med liknande känslor inblandade som din son hade. Utmärkt program som inte alls bara handlade om mat utan Vietnam rent allmänt.
    Å din bild har etsat sig fast på min näthinna också. Å tv serien Tour of duty gav ju en utmärkt inblick i händelserna där och då.

  5. Gun

    Härligt att eran snälling kan bota en liten bit av någons hundrädsla.
    Vilken resa de gör, Lilleman och hans A. Ett minne för livet blir det nog.

  6. Stora vovvar är ju oftast mer sansade än små faktiskt.
    De hundrädda har eg. många gånger mer att frukta av de små, bitska hundarna!
    Bilden du nämner bär också jag med mig!

  7. Den bilden med den springande flickan har etsat sig fast,

    Vilken trevlig hund ni har

  8. God morgon! Härligt med din gosiga och kelna hund och inte nog med det, han är vacker också 🙂

    Soliga kramar

  9. Det där med skyping har jag aldrig testat, men kommer nog att göra så småningom.
    Er hund verkar vara helt fantastisk, och fin är han också=D

  10. Jag tillhör räddisarna för Rottisar. Har en dålig erfarenhet av just den rasen. Det verkar som om du har jobbat lite på egen hand, om det nu är du som håller om vovven-
    Skype är helt otroligt. Har alltid med mig en skypeuppdaterad dator när jag är ute och reser… 🙂

    • Det är maken som håller om hunden. Riktigt vilka händigheter han ägnat sig åt minns jag inte.

  11. irrhönan

    Fantastiskt vilken respons ni får på er duktiga voffs!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: