Frunatmaken's Blog

joorå så att men – näe berätta

Sötvovvar

20120325-173113.jpg

Lite spänt men alla tre kunde vara i samma kök utan gruff. De lekte aldrig. Den engelske settern är en äldre gentleman som tycker det gör ont i lederna att leka. De andra två accepterade varandra men klickade aldrig så där helt. Det blev gjort sen när vi stannade i grannbyn och morsade på gamla jobbarkompisar med irländsk setterfröken. De sprang runt som jehun och var så söta. När rottisen tog i för hårt i leken och setterfröken sa ifrån fogade han sig direkt och lekte lugnare. Han är en snäll och söt kille som pratar hundiska riktigt, riktigt bra.

Så jobbigt som vi haft det med hundmöten känns detta som examen med MVG i hundmötarskolan. Vovven är trött och vi är mer än nöjda.

Annonser

10 kommentarer

  1. Kul att det blev så lyckad med vovvarna. Förstår att du är stolt över honom!

  2. Gudars, SNÖ? Men var boooor du? Kikade på din ”om mig” för att få svar, men det fanns ingen info där… Var i Svedala är det så här snöigt?

    • Här var jag och hälsade på. Hemma hos oss har det knappt varit snö på hela vintern. Ett tunt lager bara. Hit längtar jag när jag längtar hem – till Jämtland.

  3. Grattis till ett gott jobb!

  4. Det är så fantastiskt härligt när hundarna ”funkar”tillsammans. Visst blir man lika glad som när barnen var små…

  5. Grattis till Dig och maken att Ni har lyckats med hårt arbete. Nu behöver inte jycken vara flockledare längre och försvara hela familjen mot allt och alla. Han kan lugnt leka lite och vara snossig i förvissningen om att Ni tar hand om allt som kan bli farligt. Trygg hund – och det är Er förtjänst.

    • Ja, eller så var det så att vi förvärrade innan det blev bättre. När han kom hit var det lite osäkert för både honom och oss ett tag. Han var betydligt tryggare i ursprungshemmet. Vi kanske håller på att nå upp till den standarden.

  6. Miss Upsey Daisy

    Mer och mer hundsugen blir man.

  7. Oj oj oj, Vilken svansföring!
    Man behöver ju inte vara hundpsykolog för att läsa av den! 🙂

    • De var ju tre hanar så det var en inte helt avslappnad samtalston. Dock gick det hellre ur vägen för varandra än slogs och de två yngre lämnade extra utrymme till den gamla settern. Som sagt klick som med setterfröken på nästa ställe blev det aldrig. Där klickade det så att det var omöjligt att hinna fota. De for runt och busade så att de stod härliga till. Hela tiden med en viss koll så att de inte sprang över gårdens lilla söta ”tultare”, en flicka på ett och ett halvt så där.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: