Frunatmaken's Blog

joorå så att men – näe berätta

Språk

Ibland kommer man att fundera lite. Efter att lyssnat på ett avsnitt av ”Tamkesmedjan” på radio pratade vi om sköten maken och jag. Allt för att Carl-Jan Granqvist hade sagt att ”Kvinnor är sköten och lagar mat i skötesliknande kärl”, det var kastruller det. Män spetsar visst saker på spett. Nåja, den genusdiskussionen åt sidan för det var för dumt. Vi pratade om sköten alltså. Maken tyckte inte att sköten och kastruller var så likt så vi fladdrade iväg från ämnet.

Har ni tänkt på vilken skillnad det är på ett sköte och en sköte? och visst är det lite märkligt att en sköterska är en sjuksköterska i dagligt tal. En som sysslar med det somatiska, högskoleutbildad numera och samma titel oavsett kön. Skötare däremot är i dagligt tal den som jobbar i psykiatrin och har gymnasieutbildning, även i det fallet oavsett kön. Funderar man en stund på det och hur det kom sig att det blev så och funderar på hur svårt det måste vara för den som inte är född med svenskan att höra skillnaden på könsorgan och fiskeredskap i detta en eller ett, då inser man att man nog är en lite aning smått språknördig.

4 kommentarer

  1. Ja du, den diskussionen har jag haft några gånger, både med mig själv och andra. Undrar verkligen varför det är så. Har en manlig kompis som är sjuksköterska, inte skjutskötare. När jag tog upp det blev han väldigt förvånad att jag ens ställde frågan. Å då är an ändå avdelningsskujskötare på thorax på KS…

  2. Det är många som ifrågasätter just ordet sjuksköterska därför att det har en kvinnlig klang. Det finns många yrken som har maskulin ändelse, oavsett kvinnlig eller manlig sådan. De ifrågasätts aldrig som ensamstående, endast i just sådana här diskussoner som ofta börjar just med ordet sjuksköterska. T.ex brevbärare, lärare, sotare, bilmekaniker osv i all oändlighet.

  3. Språknörd är jag också … och tänker till ibland om vad som händer och sker med språket.
    Läste just precis om funderingar i den här riktningen i gårdagens Språkspalten i SvD:

    ”Margot Wallström är inte ”vår förre EU-kommissionär” även om det lät så i SVT:s Agenda härom veckan. Hon är vår förra EU-kommissionär.
    /…/
    Mot bakgrund av den livfulla debatten om behovet av könsneutrala alternativ i språket, är det märkligt att den maskulina adjektivböjningen blir allt vanligare. Det är knappast politiskt korrekt att på detta sätt maskulinisera offentlighetens kvinnor.”
    /…/
    I själva verket kan det aldrig bli fel med adjektivändelsen -a. Det är den ändelse som de flesta av oss har i sitt talspråk – både för män och kvinnor. De allra flesta förknippar adjektivändelsen -e med skriftspråket, eller ett formellt talspråk. Det kan alltså vara en klok strategi, om man är osäker, att uteslutande välja adjektivböjning med a, oavsett om man talar om män eller kvinnor.”
    (http://www.svd.se/kultur/sprakspalt/a-och-e-ar-a-och-o-nar-konet-avgor_7266797.svd)

    Kram på dig!

    • Visst är det märkligt med språket och hur fel del blir när folk försöker vara mer formella än ”vad de har grammatik till”. Skriv gärna dom också om du inte kan skilja på detta med de och dem tycker jag. Jag ska förövrigt passa mig noga för att kasta sten i det glashuset för mina fingrar är ibland snabbare än min skalle och så lider jag av att jag liksom inte ser mina egna skriv- och språkfel. Det enda jag vill få sagt är nog det, krångla inte till det för att det ska låta fint och visst är det lustigt att det som måste börjat som en könsmarkering har blivit två skilda yrken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: