Tråkmåns
Jo, jag vet. Det är en sån jag är men det är liksom så nu ett tag. Jag tror inte alls att jag tröttnat på bloggen. Framförallt har jag inte tröttnat på alla de vänner jag har i cyperspace. Jag tror inte ni förstår hur viktiga ni blivit för mig. Det är mer som om det liksom är svårt att komma på nåt att skriva om och svårt att hinna runt och läsa. Kanske får det lov att vara så ett tag. En blogg mer för de gamla vännerna än för att få nya och fler läsare. Inte helt avsomnad men i lite vila. Eller så är det så att jag snäpper upp mig efter i morgon då mitt ”sommarlov” börjar. Orsa kompani …
- Publicerat i: Blandade tankar
Frunatmaken's Blog 
Det får vara så ibland helt enkelt….
Det bara är så. Och då får det vara så.
Hav en god dag.
Man kan inte alltid vara på topp, så är det bara 🙂
Jamen det är ju så bloggandet är, liksom fenomenets tjusning; ett klipp ur vardagen. Man förmedlar nåt man ser just för tillfället, nåt man gör, nåt man läser om eller bara tänker. Det behöver inte alls vara exklusivt och tjusigt. Bloggen är en följetong ur livet självt när den är som bäst. Jag gillar bloggar som görs av hela människor där lite av varje finns med, både stort och smått.
Bloggen får aldrig bli något tvång. Vad gör väl det om man inte är lika aktiv alltid? Gör som du känner för att göra.
Vad är det för fel på oss gamla och trogna vänner;-)
Blogga när/om du känner för det, annars är det inte roligt!
Inget fel alls. Tvärtom.
Bloggen hinns väl med, så småningom. Det kommer regniga dagar, tråkiga dagar då inget finns att göra och alla böcker är utlästa och nya teknikprylar testade. Kollade du in rottisen förresten. Jag menar han från Gnesta.
Bloggen är en livlina. Aldrig har det varit så tydligt för mig som just nu.
Liksom det var en livlina för dig tidigare, när din pappa var sjuk.
Upp och ner går det med bloggandet – men vi finns ju därute, runtomkring och överallt. Tack och lov för bloggosfären.
Så är det.