Frunatmaken's Blog

joorå så att men – näe berätta

Här i systugan ”Arla ottan”

Här inser vi att vi inte har några fina knappar. Dessutom har vi lyckats tappa ett syskrin i golvet. Bortser man från det är vi duktiga. Min inre chef säger att det borde bytas arbetsuppgifter dock. Min inre chef sätter sig på min axel och säger saker som ”plocka ur diskmaskinen” och ”kör dammsugaren”. Tjatig typ den där chefen. Nu som jag är i ett skov där det är så kul att sy.

Förresten kan jag berätta att jag hittat ett mönster som min mamma hade sparat. Nu har solhatten fått en solklänning också eller kanske en tunika. Klänningar för tvååringar var rätt korta när jag var barn. Kul hur som helst att hitta sånt. Då känner som mest att mamma och pappa trots allt finns med i min vardag. Långt mycket mer än någonsin vid deras grav.

6 kommentarer

  1. Jag känner igen upplevelsen av att ha bortgångna föräldrar nära i vardagen mer än vid graven. Sedan jag läste det hos dig här för länge sedan så har jag varit medveten om det också. Nu är det två år sedan min mamma dog men jag tänker på henne varje dag, inte bara en gång utan nu och då under dagen, ofta i samband med att jag använder ett redskap som hon hade eller utför något som hon skulle ha gillat / ogillat. Och det är inte obehagligt, tvärtom så blir det ett slags trevligt sällskap, att ha någon med sig, det känns som en närvarande omtanke. Men ibland undrar jag om jag är helt onormal.

    • Visst är det så. Inte alls obehagligt och i mitt fall liksom heller inte egentligen som jag föreställer mig nån sorts andlig upplevelse. Vardagsnärvaro på ett märkligt vis. Kanske är inte människor borta förrän ingen tänker på dem.

  2. Mia

    Så fint det blev…. ditt sömnadsarbete!

    Jag läser Ingas kommentar och vill tillägga att det är 27 år sedan min mamma dog och jag tänker så fortfarande… fast kanske inte varje dag. Föräldrar är så centrala i våra liv så dem bär vi nog alltid med oss, tror jag.

  3. Det var riktigt fint skrivit… och känt! Resonerar ungefär som du när det gäller fotboll och min fotbollstokiga pappa. Han sitter nog brevid mig ikväll… i tankarna!

  4. Jag tänker på min mamma när jag arbetar med saker där jag vet att hon hade tankar och funderingar om hur saker och ting borde vara och om hur människor borde ha det eller kanske hade det.

  5. Vilka fina klänningar. Finns det såna där trosor med spets på att köpa idag? såna som syntes under klänningarna?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: