Frunatmaken's Blog

joorå så att men – näe berätta

Huga!

Det händer saker som gör mig ledsen och bekymrad.

Se finns det jobbiga saker som jag försöker att göra nåt åt. Lillasysterkläder väckte avund hos en storebror. Jag mitt nöt trodde att grabbar i hans ålder inte var så sugna på hemsydda kläder. Nu sitter jag och jäklas med ett projekt som kommer att göra även mina sista bruna hår grå. Att man kan göra så mycket klantigt. Helt otroligt. Än så länge tror jag att det finns tyg att ta av så att projektet går att rädda men igår var jag så slut i luvan att maken klådde mig i Rumble. Illa!

7 kommentarer

  1. När jag var liten var jag less för att mamma envisades att sy min kläder… Hur kul var de att gå i Manchestergubbjeans när de andra hade stuprörsjeans?!?!!? Men jag överlevde! Fast jag lärde mig inte att sy……

  2. Men kanske var det de fina mönstrena och färgerna som storebror också ville ha? Han är väl inte så stor än, väl? Då kan man aldrig så noga veta vad de vill ha eller inte… Men svårt är det.

  3. You lost me here – totally. Men jag utgår ifrån att du kommer att visa upp vad du menar sedan. Hoppas det iaf!

  4. Gun

    Lite gulligt att storebror också vill ha kläder. Lycka till med klädtillverkningen.🙂

  5. EL

    Nåja, det var ju en fin komplimang i alla fall, du får tänka på det när det jävlas. Söt han är!
    Och vad trött du måste ha varit om han slog dig i Rumble, hihi!

  6. hehe, bra att hitta nya ursäkter!

  7. Oj nu får du göra två av allting oavsett utseende.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: