Frunatmaken's Blog

joorå så att men – näe berätta

Voffo gör di på detta viset?

När vi stannade och badade utanför Riga var även denna trio på badplatsen.

Är det verkligen möjligt att lära en kattunge att gilla att bada i havet?

Kan man få katter att gilla bad? Jag gissar att det inte är det. Men jag är ju en utpräglad hundmänniska, så vad vet jag?

Under resan kom vi med jämna mellanrum på även andra saker som vi var tacksamma över att slippa maken och jag. Maken kom på en hel samling jobb han var glad att slippa. I topp på hans lista var nog att han faktiskt inte renoverar kyrktak i Polen utan skyddsutrustning. Det kan vi vara tacksamma för på många sätt. De polska kyrktaken skulle förmodligen regna in om man skickade upp maken. Han skulle stelna totalt och inget jobb skulle bli gjort. Förmodligen skulle han inte ta sig ner heller. Han är lite höjdrädd maken.

Det här utsikten har maken inte sett.

Jag för min del var nog mest tacksam över att jag inte är trafikskolelärare för motorcykel i Brno. Det tror jag inte mina trafiknerver hade klarat. Jag funderade ett tag på förmiddagen över mina rädslor. Jag tror att jag är rädd för ovanligt få saker. Jag gillar inte höjder men i jämförelse med maken är jag lugn som en filbunke. Jag är inte speciellt mörkrädd. Jag vill kunna se var jag sätter fötterna så jag tar gärna en pannlampa för hundpromenader i mörka skogen. Jag är inte speciellt rädd i skog och mark. Vet jag att björn setts i trakterna för jag mer oväsen (vi kan kalla det sång) och har än mer koll på jycken. Jag är inte så speciellt rädd för ungdomshorder ens om de är klädda i svart med nitar och kedjor. Jag är inte dumdristig men jag är rätt sällan rädd. Trafik kan däremot få sprutt på mitt adrenalin. Hård trafikrytm, smala vägar huga så rädd jag kan vara.

10 kommentarer

  1. Trafiken i både Grekland och Egypten gjorde att jag kände en tacksamhet över att slippa köra där. Oj, oj…

  2. På Romresan upptäckte jag en fobi, branta rulltrappor ner till tunnelbanan! Jag har aldrig haft svindel förr (även i rulltrappor), men där kom det och jag var övertygad om att jag skulle ramla ner…

    • Det är lite läbbigt. Speciellt om de går fort.

  3. Skulle behöva lära våra gamla katter att bada..åtminstone i badkaret…men de vägrar….försökt ett par gånger varvid visst blodvite uppstått…jo…när de är små så kanske..fast i havet? Ja..kanske det…!

  4. Bada katter brukar resultera i rivmärken här och där. Min make hade gjort som din. Kram

  5. Var ni i Jurmala/Majori! Våra favo ställen faktiskt! Hur det är med katter och simning vet jag inte, men katter i koppel är lagom löjligt tycker jag.
    Rädd är jag egentligen bara för hundar och gasspisar… tror jag…

  6. Det är en jäkla skillnad på att ha respekt för något och att vara rädd för det.
    Själv har jag respekt för höjder och ser till att jag inte faller ned. Jag har respekt för mörkret för, precis som du skriver, att det är lätt att trampa fel eller att skada sig på annat sätt när man inte ser och jag har respekt för hundar, trots att jag älskar dom, och går inte fram och säger hejsan till dom när jag inte vet hur dom reagerar

    • Jag går aldrig heller fram till en främmande hund. Det är en av de saker jag lärde min dotter. Aldrig gå fram till en främmande hund utan att fråga föraren. Gissa om det hände att vi fick vänta på hundägare utanför Konsum. Gå hem utan att klappa om det skulle vara ok fanns inte på kartan.

  7. Jurmala utanför Riga är fint. Har varit där flera gånger.

  8. Lyllos du som inte är rädd för nåt! Jag var inte heller det förr men har utvecklats till ett riktigt pjosk rädd för höjder och färder på vatten bl.a.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: