Frunatmaken's Blog

joorå så att men – näe berätta

Svärfar

Svärfar mår inget vidare. Vi tog och for upp. Jag tror att det mest känns värre på håll. Det är en lång biltur för att ses men vi är ju två som kan köra och en bekväm bil har vi.

Nu sitter vi lite matta i svärfars kök. Svärfar själv är på korttidsboende. Vi borde äta nåt men det känns inte riktigt som om vi orkar.

Så har vi det. Igår skulle pappa fyllt år om han levt. När jag säger att allt är aptrist är det mycket sånt jag tänker på. Periodvis är liksom hela tillvaron lite pölsafärgad trots att en hel del är kul och bra. Jag gissar att de flesta har det så.

14 kommentarer

  1. Jag förstår lite bättre nu. Det är alltid bekymmersamt när föräldrar är sjuka, oavsett ålder liksom. Och runt min bortgångna mammas födelsedag så är jag låg. Ha det så gott det går!”

  2. Jo, Det är så vi har det också!
    Du är inte ensam om att ha det ”aptrist”.
    Svärmor dog för inte så länge sedan…
    Och ända sedan vi började på vårt husbilshusbygge,
    så bara VRÄÄÄKER regnet ner.
    Vecka efter vecka.

  3. Ja, lite så kan det nog vara för de flesta ibland. Hoppas svärfar kryar på sig!

  4. Den där känslan – att sitta i ett sånt kök just då är inte så uppiggande. Alls. Många tankar till er.

  5. Jo…inge vidare hörru😦

    Minns när min mor gick bort i november nån gång 2006.
    Julen blev inte riktigt som den var en gång i tiden efter det.
    All ork gick åt till att arbeta och sköta om dödsboet, var riktigt tungt.
    Men jag känner nånstans att morsan står bredvid oss i allt än idag.

    Jo, när man deppar ner sig, som vi ju alla gör ibland, (den som säger annat ljuger tror jag) , så kommer ju alla tankar, som en sån där hästkarusell på tivoli far det runt runt runt…och musiken är i otakt😦

    Men…som Torsten sjöng…jag reser mig igen. (För det gör man ju)

    Ha så fint

    • Näe, jularna blir aldrig det de var. Jag miste min mamma redan när jag var 17 och saknar henne än. Pappa gick bort i fjol vår och det är också så tungt. Så var det vovven och en del annat som är jobbigt och visst vet man att man tar sig igenom men just när man är i det så är det tungt.

  6. Här skrev jag en kommentar för en stund sedan. Undrar om den kommer in snart.

  7. Vad spännande, om jag ändrade min epostadress så kunde jag kommentera hos dig. Jag har nu ändrat från live.se som inte är ok till hotmail.com som avslutning på min epostadress. Nu kan jag äntligen kommentera hos dig, kanske. Litar inte på detta ännu.

    I varje fall skrev jag förut ( det som försvann) att när mamma levde de sista åren och jag for fram och tillbaka, ensamförälder med fullt upp så var det ett ända rännande, akut då och då, eller det kanske var det att jag var ensam som gjorde att jag fixade det, dynet runt?

    • Man fixar det man måste fixa. Så är det för det mesta men man kan inte säga annat än att det är tungt.

  8. Precis så känner jag det nu också! Om det är någon tröst… Hoppas det går bra med svärfar.

  9. Pölsafärgat var ordet, sa Bull. Kram till dig!

  10. Trots allt känns det bra att vara på plats och se med egna ögon. På avstånd har man inte kollen…

    Hoppas livet känns ljusare om inte alltför lång framtid…

  11. Jag har haft en lång period med sjuka föräldrar. Jobbigt som attan så jag förstår er. Kram

  12. Livet är ju så…beigt… brunt… så lite färgglatt då och då… eller kanske tvärtom egentligen… mest färgglatt med lite brunt och grått mellan varven förhoppningsvis.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: