Frunatmaken's Blog

joorå så att men – näe berätta

Kan det vara så?

När man tvingas lyssna påmänniskors telefonsamtal på tåget börjar man tro att de lever bra trista liv. Så kanske det är. Kanske är det därför jag så ogärna pratar i telefonen om jag har åhörare-jag är helt enkelt rädd att det ska avslöjas att det har jag med.

9 kommentarer

  1. en del vill kanske hänga ut sitt liv?

  2. ”å då sa jag ba typ hallå asse….”
    Triste greier.

  3. Kan inte låta bli att skratta här. Ett typiskt frunatmaken inlägg som jag älskar:-)

  4. Eller så föredrar du att precis som jag vara lite privat…

  5. Visst är det lite konstigt att förr fanns det telefonkiosker för att man skulle kunna vara lite ifred när man pratade i telefon, men nu pratas det högt och vitt oh brett m allt möjligt som man skulle kunna tro man vill hålla privat och även om man själv struntar i det är det inte säkert att alla vi andra har lust att höra på privatsamtalen

  6. En morgon satt en tjej och pratade högt och tydligt om alla problem de har på jobbet i telefonen så till slut satt halva bussen och stirrade på henne… inget hon noterade alls… konstigt beteende detta mobilsnackande bland folk.

  7. Jag har ibland undrat om folk helt enkelt inte tänker på att de att de hörs vida omkring när de pratar i telefon på exempelvis tåget, eller om de faktiskt har för avsikt att höras.

  8. Det är säkert för att dom har tråkiga liv. Det har inte du!

  9. Inte vill man ta några viktiga och personliga samtal så där offentligt, kanske därför de verkar ha tråkiga liv.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: