Frunatmaken's Blog

joorå så att men – näe berätta

Kryptisk och kryptisk

Jag menar inte att vara så hemskt hemlig när det handlar om mitt jobb. Jag vill bara inte att man ska kunna googla rätt ord + blogg och hamna här. Sen tror jag på sätt och vis heller inte att det spelar så stor roll vad man arbetar med. Hela samhället verkar liksom vilja bli klara med allt som ligger och ”skräpar” före jul och så är det samma visa före sommarsemestrarna. Rensa, städa, göra undan är kommande veckas melodi. Eftersom jag jobbar med handläggning och administration i en stor organisation landar mycket som andra vill ha bortstädat från sina ”att göra-listor” på mitt skrivbord. På samma rätt allmänmänskliga vis har somligt legat som en surdeg där hos dem men när de väl kommer till skott och skickar det vidare, då är det bråttom. När det landar hos mig är det ”snarast” och ”brådskande”. Jag tror att det är så vi människor fungerar och så försöker jag att inte låta mig stressas eller irriteras av detta då jag tror att det inte är någon större mening. Människor kommer att vara människor så länge det finns människor.

Kollegan, ni minns hon som tycker att hon minsann ska ha äran men inte jobbet, hon är lite störd över att jag byter arbetsuppgifter. Hur ska det nu gå? Hon vill ha någon nära som fixar det tekniska och någon som hon kan köra lite med. I ursprunget var det så att hon och hon som företrädde mig på posten skulle dela på allt men kollegan vägrade lära sig. Det ”roliga” tog kollegan och min företräderska fick ta det tekniska och administrativa, företräderska slutade. Under mina månader har en hel del av det jobbet digitaliserats så att ingen behöver göra det längre medan somligt är kvar.

Igår fick jag ett lätt sammanbrott över telefonen på kollegan. Jag tror inte att hon förstod hur less jag var. Jag var i hemstaden och hjälpte kvinnan som ska ta över med en del sista knepigheter, fix och trix. Kollegan ringer och när jag långsamt förklarat för tredje gången hur det kommer sig att det ser ut som det gör känner jag att det börjar släppa i tålamodet. Människor som höjer rösten när de inte förstår har den effekten på mig. En del av jobbet går ut på klippa och klistra för att visa på webben. Igår när kollegan sa att men jag har ju fyllt i mallen varför står det inte så då kände jag mig tvungen att ta till den brutala sanningen. ”Det blir inte så därför att olika sidor på nätet visar saker på olika vis. Det blir inte så heller därför att jag är människa och missar saker ibland. Jag missar saker ibland och därför har jag flitig som en myra skickat allt jag gjort till dig på korrektur innan jag skickat ut det men du läser det inte, därför blir det så.”

Nåja, sen kom min egen Humla och hämtade mig och så for vi iväg på lite försenad födelsedagsshopping. Ni minns att jag skulle starta eget och gick kurs för det i våras. Kombon jobb och förändrad prisbild på det jag skulle sälja har gjort att det inte blivit nåt av det men en av kursdeltagarna har startat med sitt och dit var vi och handlade. Kul att ses igen och kul att hitta bra saker.

Och nu framgent ska jag som sagt göra andra saker i samma organisation. Min stora fundering går mest ut på vad för slags arbetsuppgifter jag ska önska att jag får framöver. Det organiseras om och allt påminner mest om ”Hela havet stormar” just nu har vi fler stolar än människor, i våras var där fler människor än stolar. Luckor uppstår, luckor måste fyllas. Knepigt jobbbekymmer, men som de sa i visan, Hoola Bandoola: ”Man måste veta vad man önskar sig om man ska få det man vill ha”.

En sång som handlar om så mycket mer. En sång från den där tiden då politik handlade om ideologi och om vilket samhälle vi vill ha och mindre om den senaste opinionsmätningen.

13 kommentarer

  1. Oj oj oj … när jag läser det här får jag krypningar in på bara skinnet av minnesbilder från speciellt en av mina arbetsplatser och av speciellt EN kollega … Det slutade med dunder och brak … facket blev inkopplade och de ”dömde” till min fördel … men det blev ohållbart att bli kvar på den tjänsten så vem flyttade på sig? Jo jag förstås. Det blev bra i långa loppet men fy sjutton vilken jobbig tid.

    Hoppas innerligt att din nya tjänst är BRA MYCKET bättre och med ett innehåll som du tycker är kul och utmanande.

    Kram!

  2. Det finns olika strategier för att hantera svåra o lätt panikslagna kollegor. Att tappa tålamodet, snäsa och fräsa, är frestande men knappast fruktbart i längden, om man nu måste bygga upp en långvarig relation.

    Inlevelse i den andra personens tillkortakommanden och skräck inför dem, kan vara ett första steg. Om man förstår på ett känslomässigt sätt så är det lättare att göra rätt saker. Kanske att få personen i fråga att känna sig trygg, svepa in i vänlighet, uppmärksamhet och omtanke, kanske till och med i överkant. Det kan bli bra på sikt och vid närmare eftertanke är vänlighet faktiskt också POWER! Vi människor är som Dr Glas påstod: Vi vill till varje pris bli sedda! Men det är ju mer en bieffekt som man kan önska eller inte, makten menar jag.

  3. Jag tror det är rätt bra att hålla sig ganska neutral i bloggen när det gäller jobb, själv har jag tystnadsplikt så jag kan ändå inte skriva så mycket.
    Men visst blir man galen ibland! Och vill banka upp nån… Haha!

  4. Huvvaligen för såna som vill, eller snarare SKA ha äran för nåt som nån annan har gjort… Har råkat ut för det själv, och man blir helt galen.

  5. Här kom jag att tänka på en kollega som tack och lov har slutat. Hoppas det utvecklar sig till det bästa på ditt jobb.

  6. Mia

    Att vara människa är inte alltid lätt, vi har ju alla känslor. Men ju äldre jag blivit ju lättare har jag att hantera sådana situationer. Att ta upp problem på ett tidigt sätt i vänlig ton, att göra som Inga skriver här ovan. Jag klarar det oftast, men inte när jag är stressad. I stressade situationer försöker jag skjuta fram problemet och säga att jag har inte tid nu, men vi kan snacka om det om en timme, i morgon eller när jag nu anser jag har tid.

    Som jag lever nu så är det mycket lättare än när jag var fast anställd. Blir aldrig några problem, jag vet att jag är inhyrd för att utföra ett arbete, inget annat. Jag hinner sällan lära känna människor så väl att jag retar upp mig på någon, jag är hela tiden i utforskningsfasen av hur andra människor tänker… spännande fas…🙂

  7. Britt

    Nu i december när man har så mycket att göra kan den med riktigt lång stubin också tappa tålamodet. Det blir bättre i januari förhoppningsvis. Tålamodet kommer med ljuset i mitt fall. Dagarna och tålamodet blir längre ungefär i samma takt.

  8. Ja december månad har den tendensen att alla surdegar är klara med sin jäsning.
    Bra att du sa ifrån till kollegan, hoppas hon förstod (din) svenska;-)
    Kul med ett nytt jobb! Verkar vara det du sökt eller har jag missförstått det. Visst är det pirrigt att ta sig an nya arbetsuppgifter men ack så spännande. Å du verkar ju då verkligen vara bra på allt du lägger tassarna på!

    • Det här har jag inte sökt. Det är nya arbetsuppgifter på samma ställe. Jag kommer inte ens att byta rum.

  9. Det är märkligt det där att en del mänskor klarar sig genom hela livet på en räkmacka? De är inga sympatiska personer att ha ikring sig, men de klarar sig likt förbannat lika bra som alla vi andra. Isch.

    Hoppas det blir bra på nya stället!

    • Det är lite märkligt att det är så. En del av oss godtar det som ingår i vårt jobb men andra kan vägra allt utom godbitarna och ingen chef orkar säga ifrån.

  10. Känner så väl igen det som du skriver. Konstigt nog så lär sig en del aldrig. Jag bestämde mig får ett de där ska minsann inte få stjäla av min energi, oftast så håller jag det men ibland blir man ju bara så frustrerad.

    Önskar dig en trevlig och härlig tredje advent🙂

    Kram

  11. Är också lite för det där att hålla det lite ”of the record” som det heter..inte så bra kanske om folk alltid kan spåra upp min blogg antar jag…fast vem vet…det går säkert att snoka reda på ändå..va vet jag?
    Hur som helst…bra att ligga lite lågt…inte fel alls.

    Bra låt det där🙂

    Kram till dig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: